- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
157

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tar att bela eftermiddagen stå ?id gathörnet och titta
efter madamer, lyckliga eller olyckliga, fortsatte
rågen uppåt Drottninggatan, hittade rätt på huset,
hvar-uti bokbindaren bodde, och gick in uti porten, dock
icke utan möda, ty tätt invid huset, som var under
reparation, befanns upprest en bög murareställning,
hvilken försvårade passagen för alla som ville gå in i
lamma hus.

Adolf steg uppför tvenne trappor och befann sig
snart framför en äldre herre med hvass näsa och gröna
glasögon på den.

»Är det herr ålderman Norgren?» frågade Axner
något ängslig, ty han tyckte icke om den hvassa näsan.

»Ja, det är det,» svarade bokbindaren.

»Jag skulle be om att få lemna det här
manuskriptet,» sade vår författare, i det han med en djup bug*
ning lemnade bokbindaren »den förskräcklige».

Åldermannen emottog »den förskräcklige», tittade
först på titeln, bläddrade sedan genom bladen och såg
slutligen på det sista halfarket. Adolf började lugna
sig, ty han hade aldrig förr sett »den förskräcklige» med
sådan omsorg handteras och granskas.

»Åbjo, det här kan nog bli bra,» sade slutligen
bokbindaren; »jag ser inte något hinder . . . det kan visst
bli bra . . . mycket bra.»

Det vore fruktlöst att räkna antalet af de strålar,
som glädjen, i delta ögonblick spred öfver den unge
författarens ansigte. Den hvassa näsan var icke längre
ful i hans ögon. Han hade velat kyssa den, äfven med
fara att klyfva sina läppar deremot.

»Ja, jag visste väl det,» ropade han hänryckt; »jag
visste väl, att det skulle bli bra!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free