Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lalla! Lalla!» ropade Adolf UB, sträckande sin ena
arm in i kaleschen emot barnet.
»Lalla! Lalla!» svarade barnet, vändande sina ögon
mot Adolf; »gossen, gossen!» tillade bon derefter,
mysande på munnen, liksom åt en gammal bekant.
Adolf behöfde icke böra hennes röst; han såg de
siora himmelsblå ögonen.
»Grip honom! bort med honom!» hördes
poltsbeljen-ternas befallande röster.
»Slå honom inte!» hördes qvinnan bedja;»se, så
blodi« b an är förut!»
»Bind honom! bastanta lag!»
»Nej, nej! inte så hårdt! slå bonom inte . . . inte»...
Det vildaste tumult uppstod nu bland massan. Slag,
jemmer ocb svordomar rasade om hvarandra »ed
dånet af en rytande orkan. Adolf rycktes i trängseln
långt ifrån vagnen och bortfördes med en spåns lätthet
af den våldsamma folkhvirfveln ett godt stycke uppåt
samma gata.
När haa and t ligen fått fotfäste på en plats, der
ingen trängsel mera var, gaf han sig likväl ingen ro, för
att hemta andan, utan rusade tillbaka, på nytt kastande
sig in i hvirfveln, som då slingrade sig åt motsatt håll
med riktning åt staden. Han sprang förbi
murarställningen, såg mycket menniskor, men inga hästar och
ännu mindre någon kalesch. Han rusade vidare efter
den hojtande folkhopen, som stormade långt framför
honom; men ingen vagn kunde faan upptäcka, ingen vagn
som liknade den han sökte. Alla han sprang fatt,
frågade hau, om de sett någon kalesch »ed en liten
englaskön flicka uti; men ingen svarade honom. Alla
talade blott om muraren, som klättrat ner från takr
rännan utföre väggen till ett fyravåningshus, och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
