Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länge sprang han fram och tillbaka på
Drottninggatan, icke för att leta rätt på sin förlorade roman.
Man letar ej efter det förskräckliga, när man är
bevingad af det himmelska.
Slutligen begaf han sig uttröttad på hemvägen och
kom derunder att springa genom Clara kyrkogård.
Han stannade framför Lallas förmenta graf och såg
de blommor, ban planterat på densamma. Hvad hade
hans blommor der att göra? hvad anginge väl honom
denna lilla graf?
Han böjde sig ned, för att upprycka sina blommor.
Men han dröjde, hans hand drog sig hastigt derifrån.
Han saknade förmåga att taga sin gåfva tillbaka.
I lindens gulnande krona, som hvälfde sig öfver den
lilla bädden, susade det så sorgligt för hans öron.
Han tyckte, att blommorna så enträget bådo honom
om att få stå qvar, trognare i döden, än de varit i
lifvet, och han tyckte sig höra ur djupet en späd röst
som sade:
»Gosse! vill du taga bort hvad oskuld oskuld gaf!
... vet du inte, att blommornas rötter flätat sig kring
mitt hjerta! . . . vill du beröfva den döda dess enda
glädje i grafven! ... låt mig behålla mina blommor!»
Adolf lät blommorna stå och hastade hem till sina
fosterföräldrars hus. Aldrig hade han haft en skönare
natt, aldrig skönare drömmar.
Konungar belöna kungligt. Englar belöna
gudomligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
