Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blef således ej på källaren Äpplet å
Ladugårdslandet de trenne vännerna råkades. Vid Höks
sjuksäng å garnisonssjukhuset på Kungsholmen stodo Pauli
och Axner, lefvande bilder af en tröstlös sorg. Midt
på golfvet var ett bord uppslaget, hvaromkring läkare
och kirurger sysslade.
»Jag kunde inte komma till Äpplet,» sade Hök
småleende; »det regnade hvarken stenar eller gamla
kärn-gar . . . men jag glömde att taga kanonkulor med i
beräkningen . . . Axner, min trofaste vän! du bar
alltid rätt . . . den gamla trillan var bättre än den
nya chåsen.»
Axner lade sin hand på vännens kalla, fuktiga
panna, men hade icke styrka att yttra något.
»Hör du, Pauli!» fortfor Hök; »det är förbi med
Grekland ... du får resa utan mig ... det är
förbi med fältmarskalken ... du får bli det ensam.»
»Jag skall strida för både dig och mig,» sade Pauli
med ett leende i tårar.
»Hårdt att stupa vid en simpel profskjutning!»
suckade Hök; »och det enda som glädjer mig är, alt det
inte skett genom mitt eget förvållande . . . detta är
också en tröst för mina stackars föräldrar.»
»Kronprinsen bar besökt dig, hörde jag nyss,» sade
Pauli; »du får behålla din lön, och hans kunglig
höghet ger dig en årlig pension, så långe du lefver.»
»Jag är tacksam för denna stora nåd,» svarade Hök;
»men hvad är det i alla fall för den, som tänkt eröfra
verlden!»
»Du har qvar dina armar och framför allt ditt goda
hufvud,» sade Axner, »och det är numera inte alltid
med svärdet som man eröfrar verlden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
