- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
189

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Du menar, Alener, att ett ben mer eller mindre in«
genling gör . . . hårdt ändå för den som fått bara två
af det slaget . « . flugan bar fått sex, bon, och vingar
till på köpet . . . hvad den stackars menniskan är
vanlottad! « . . men du bar rätt, ännu kan jag bli
nyttig . • . och jag skall bli det, mina vänner!» genmälde
Hök, beseglande orden med en blixt, som för ett
ögonblick tände lif i bans matta Ögon.

Läkarne nalkades sjuksängen med tillsägelse, att den
blesserade ej finge uttrötta sig genom talande och att
allt vore färdigt till amputationen.

»Ni måste gå, mina vänner!» hviskade Hök, »ni skulle
lida mycket mer än jag, och det kunde modfälla mig
. . .Ja, mine herrar, jag är färdig! ... låt det bara
gå som en dans ... det blir den sista dans, milt ben
får göra i denna verlden.»

Axner och Pauli lemnade sjukrummet och trädde
ut på gården. Der mötte Pauli en annan sergeant vid
artilleriet, med hvilken han kom i samtal; men Axner
fortsatte långsamt sin väg ut på den öde gatan och
hade hunnit några famnar från sjukhuset, grubblande
öfver sin barndomsväns olycksöde, då han oförmodadt
kände sig bakifrån omfattad af tvenne grofva armar
och hörde öfver sitt hufvud en ihålig basröst utropa:

»Så har jag dig ändlligen, din ertskarnalje! nu skall
du icke mera undkomma mig!»

Axner igenkände med förskräckelse den vilde
bäm-narens röst.

»Pauli! Pauli! hjelp! hjelp!» skrek han, i det han
ansträngde alla sina krafter, för att slingra sig ulur de
jernarmar, som omslöto honom*

Muraren makade den högra af sina breda näfvar upp
mot Axners strupe och qväfde bans stämma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free