- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
190

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*Du får inte skrika dig hes i otid, min gosse!» sade
den förfärliga rösten; »bara jag vål fått stubba öronen
af dig, så skall du se’n få skrika så mycket du orkar
. . . bvar f-n stoppade jag knifven!»

Axner vågade icke röra sig ur stället; ty vid hvarje
rörelse, han gjorde, kände han sin strupe tillklåmmas
af den rysliga handen, som icke lemnade sitt
fördelaktiga tag, under det att muraren med den andra tycktes
leta efter något i sin barm. Någon annan lefvande
varelse, än hämnaren och hans skålfvande offer, syntes
ej till på hela gatan.

Axner greps af en dödande ångest och han befallde
sin själ i Guds hand. »Helvetets alla djeflar, bar jag
icke tappat min knif!» hördes ånyo muraren utropa;
»men . . . men det skall gå för sig ändå . . . bättre
brödlös än rådlös!» . . .

Axner kände sitt ansigte närmare beröras af
murarens flåsande andedrågt, till ljudet liknande en
spinnande tigerkatts.

Ynglingen samlade i detta fasansfulla ögonblick hela
sia styrka och lyckades visserligen slita sig ur det
lefvande skrufstådet, men raglade med detsamma
fram-stupa omkull på gatan.

Rytande till, likt ett lejon som fruktar gå miste
om sitt rof, kastade sig muraren öfver den fallne,
be-tåckande honom med sin kropp. Rampen var vild.
Det var en oförsvagad och förtviflad ynglings sista
krafter som kämpade mot en jettes, fördubblade af
hämndens raseri. Utgången kunde dock ej länge
blif-va oviss. Axner kände sig förlamas och dödens natt
började uppstiga för hans blodsprängda ögon.

»Släpp, du niding! eller hugger jag dig i tusen
stycken!» ljöd i lagom tid en stämma, klingande i Adolfs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free