- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
233

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, nej, det ir icke farligt. . . allsicke farligt,»
évarade Axner, som, ehuru nybörjare i konsten, lik*
vål risste, att ett tröstens ord vid sjuksängen ofta Ter*
kar mera, än det bästa medikament.

»Gud vare lof för det!» ropade grefvinnan oeh slog
aina armar om lökarens hals, nu yrande af glädje,
liksom hon nyss yrat af sorg.

. I sjukrummet ar lä karen konung, ja, mer an konung.
Der krypa anorna som maskar rid hans fotter, och man
lyssnar till hans minsta ord, liksom komme det ifrån Gud;

Under det vår läkare undersökte den lidande
flickans puls och gjorde de frågor, som läkare vid
sjuksängen vanligtvis pläga göra, blef han underrättad
derom, att den trettonåriga fröken Aurora Friisenhjelm
dagen förut varit på .barnbal; att hon dervid troligtvis
förkylt sig, emedan bon dansat öfvermåttan och varit
för tunnklädd, när hon åkte hem; att bon på
förmiddagen icke varit rätt rask, ehuru man ej ansett bennøs
dåvarande tillstånd förknippadt med ringaste fara; samt
att hon slutligen, för en knapp halftimma sedan,
blif-vit sådan hon nu befunne sig.

»Söta mamma! söta pappa! hjelp mig, hjelp!»
klagade den sjuka, i det hon sträckte de fina armarne möt
sina föräldrar; »jag dör « . . jag dör ... det är så
gruf-ligt att dö!»

När ett barn är sjukt, så tror det alltid att döt
skall dö och döden förefaller då alltid så gruflig, ty
det har ännu ej upplefvat sådana ögonblick af lifvet,
då det kan vara rätt tråkigt att lefva.

»Nej, fröken dör inte . . . fröken är frisk i morgon,
bära hon nu är lugn och tålig,» försäkrade läkaren, med
m stämma så mild och dcrjemte så trygg, att modörns
snyftningar i en hast upphörde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free