Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åhjo , visst är det roligt,» svarade Axner; »man kan
inte höra något roligare.»
»Men så ser del inte ut,» anmärkte fröken; »jag bar
hört och läst det så många gånger och ändå hör jag
det ånyo med samma nöje.»
»Hvar och en har sitt sätt att uttrycka sin glädje
och sitt bifall,» sade doktorn.
»Då brukar visst doktorn skratta, när doktorn hör
någonting sorgligt,» menade Aurora skrattande,
der-uti understödd af sin sympatiserande brudgum.
»Ja, det finnes onekligen sorger, som man kan skratta
åt, ty sådana kunna sorgerna vara till,» svarade
Axner, »liksom det finnes glädjebetygelser, hvaråt man
kan gråta,» tillade han bittert, ty det smärtade
honom, alt hon, just hon, som han förnämligast haft i
tankarne, när han som barn sammanskref denna
olycksaliga roman, skulle vara den, som mest förlöjligade
och hånade hans barndomsverk.
Den grefliga familjen betraktade med förvåning den
djerfve gästen, som öppet förklarat, att han kunde gråta
åt deras glädje. »Vi anhålla om någon tydligare
förklaring,» utlät sig grefven, i det han, synbart missnöjd,
lade ifrån sig manuskriptet; »medger då inte doktorn,
att det här är det besattaste man kan läsa?»
»Allting är relativt här i verlden, herr grefve!»
svarade Axner; »och hvad denna roman serskildt beträffar,
så beror alltsammans på hvem som författat den . . .
om jag skulle tänka mig den möjligheten, att den der
romanen, hvarutur herr grefven nyss behagat citera
några strofer, vore författad af ett barn, så skulle
jag visserligen rätt hjertligt le ål den, men aldrig
haf-va hjerta att förlöjliga och håna densamma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
