Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen, låg, vid närmare påseende, vida mer ån
vanlig fryntlighet.
»Vi ha just nyss talat om herr doktorn,» började
värden samtalet, »ja, vi ha till och med hela dagen
sysselsatt oss med er, och aldrig var ni oss mera
välkommen, än ni nu är.»
»Det var oändligen smickrande för mig,» svarade
Axner; »herrskapets frikostighet och ynnest mot mig
skola alltid förvaras af mitt tacksamma minne . . . jag
säger: minne, emedan denna dag säkert är den sista, jag
har den äran att besöka det sköna Axelstad, der jag
hugnats med så många prof på öfverseende och
godhet, ty i morgon bittida måste jag resa från denna
trakt, och Gud vete, när jag någonsin får återse
densamma !»
»Herr doktorn reser!» ropade värden med hjertlig
ledsnad.
»Redan i morgon!» tillade grefvinnan, delande sin
mans känsla.
»Det var mycket ledsamt det,» bifogade grefve
Silf-verhjelm med en blick, som alls icke såg ledsen ut.
»Jag bar fått förordnande att föreslå den ordinarie
provincialläkarens tjenst i Upland,» tillkännagaf Axner;
»det är alltför vanligt här i lifvet, att vi måste
skiljas från ställen just då de blifva som angenämast för
oss . . . dock, jag har länge beredt mig derpå och måste
finna mig i mitt öde.»
»Doktor Åkerberg, vår ordinarie läkare, är då så
återställd, att han ånyo kan emottaga sin tjenst?»
»Ja, herr grefve.»
»Det är en ochristlig tanke,» yttrade grefven, »men om
han dröjt med sitt tillfrisknande en månad till, så skulle
vi derför hafva stannat i stor förbindelse hos honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
