Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han är så tråkig och kårf,» anmärkte grefvinoan,
»alldeles en annan Carlander.»
»Jag har kommit nnderfnnd med.» sade Axner, »att
de tråkiga och kärfva läbarne alltid äro de bästa och
pålitligaste.»
»Vi få väl behålla doktorn qvar till afton?» frågade
grefvinnan, hvilken ogerna ville inlåta sig i tvist med
den besynnerlige läkaren, som visserligen ville vara
tråkig och kärf, men hade så svårt för att blifva det.
»Äfven detta nöje nekas mig,» svarade doktorn; »ty
jag har ännu några patienter i grannskapet, dem jag
måste besöka, innan jag reser.»
Grefven och grefvinnan förklarade ånyo sin ledsnad.
Under detta korta samtal, bade den Finske generalens
ögon ständigt hvilat på Axner, och denne hade icke
heller uraktlåtit att betrakta den ståtlige, dekorerade
krigaren, hvars ålder tycktes vara något öfver
femtiotalet. Några ärr, förmodligen efter sabelhugg,
vanprydde icke de ädla anletsdragen. Ju mera vår läkare
betraktade denne, desto djupare började han förirra sig
i sina tankars labyrinter.
»Fröken Aurora år inte hemma?» frågade han
grefvinnan, något tankspridd.
»Aurora bar gått ned till sjön med de andra
flickorna,» svarade hon.
Axner ämnade just fråga sin bögvälborna värdinna,
hvilka de andra unga damerna vore, emedan han på
Axelstad förut icke sett någon annan ung dam, än
fröken Aurora, då han kände sin skuldra vidröras af en
kraftfull hand. Denna hand tillhörde generalen.
Axner reste sig upp från stolen och såg frågande på den
gamle krigaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
