- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
363

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dring, att jag icke mera kunde känna igen honom . . .
men ni är inte förändrad ... det goda och ädla i
blicken bafva åren ingen makt öfver.»

»Ack ja, det år sannt,» inföll Axner, betraktande
med hänryckning den öfverjordvskt sköna varelsen,
som stödde sig vid hans arm.

»När vi i går kommit hit, började alla genast tala
om er . . . alla talade så godt om er... om ni visste
hvad det gladde milt hjerta!»

»Evige Gud! gör mig.icke vansinnig af glädje och
lycka!» bad Axner för sig sjelf.

»Då jag för fem år sedan var med pappa i
Stockholm, läste min onkel upp det der stycket, som . . .
som ni skrifvit ... det var något inom mig som sade,
att jag hade någon del deri . . . jag bad min onkel’
att få manuskriptet, men han ville icke släppa det . . .
då skref jag af det, jag, och har läst det sedan
många gånger ... det erinrade mig om mina första
barndomsdagar ... det är ibland ljufvare att tänka på
det sorgliga man erfarit, än på det glada man rönt.»

Hon tystnade. Axner ville tala, men förmådde
det icke.

»Oeh ni är lycklig?» frågade hon, skådande in i hans
ögon; »ingen djupare sorg har förbittrat er ungdom?»

»Jag är mycket lycklig nu,» svarade han med
bortvända ögon.

»Måtte det alltid förblifva så, ty säkert förtjenar ni
att bli mycket, mycket lycklig.»

Så svärmade de båda och drömde vid Wetterns
tjusande strand, medan strandens lunder började ordna
sina skuggor i det spegelklara vattnet.

Men glädjen och lyckan äro eterns barn, som
skymta fram och försvinna på lätta vingar. Det är blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free