- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
364

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lidandet och sorgen, som fifti fotfäste på jorden, och
i ogen ioouk ringe, Sn dödeos, lyfter den» derifrån.

A i ner erinrade sig, all han masfte bort ocb alt ?»•
reiser funnes, som på sjaksange» räknade minuterna
till läkarens återkomst. Han stannade, bleknande, och,
i det ban tryckte den sköna flickans små handskbekläd*
da händer nli sina, sade han sorgligt:

»Hur hårdt, bur bittert, att nu nödgas lemna. dessa
ställen! . . . aldrig har uppfyllandet af min pligt före*
fallit mig så tung som nu . . • aldrig mer, jag kaoner
det inom mig, får jag återse er. fröken Laura, mina
tankars barndomsvän . . . mina känslors
bnldaskyddsgudinna!»

Den rodnande flickans blickar sökte sirandens
snäckor; men Axner kände, huru hennes händer darrade.

»Dock, jag bör vara tacksam mot Försynen,» fortfor
ban; »jag har åtminstone fatt skåda eo skymt af det
paradis, som icke kan upplåtas för mig . . . jag har
icke gjort för stora beräkningar på lifvets lycka . . .
jag skail nöjas med min tarfliga lott och prisa Gnd för
det jag bergat en skatt åt mitt mione.»

Lauras ögoo böjde sig ånyo. Äfveo från heones
kinder hade rosorna flytt ocb lågo nn hopträngda
öf-xer ocb omkring de sammetslena ögonlocken, som
dolde blickens Ijnfva språk, men icke kunde, dölja ocb
tillbakahålla tåren, som ilade utföre sin ljusa bana
ocb föll ned på marken, kanske öfver en myras möda,
som lindrades deraf.

»Hvar jag ’hamnar, vete Gud!» sade bao; »menidet
känner jag. det vet jag. att del icke blir vidden fridr
sälla strand, der. ni skall bygga ert tjäll, ert tempel,
för att lyekjiggöra dem som omgifva, templet och er
. . . läkarens bana bär genom lidandet» q va lon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free