- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
365

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efändet . . .men jag skbil sprida öm kring mig tröst
och bttgsvalélse hvart jag går, ty er bita, ädla flicka,
skall7 följa tid min sida ... i mitt bjérta!»

Flickan gaf bonom i detsamma en af dessa blickar,
som, en gång af själen émoltagna, stanna der för étt
helt lif, motvägande många bittra minnen.

»Farväl, lilla Lalla!» hviskade han, i det han knappast
kännbart lade sin arm om heunes smala lif; »Gud ställe
sina englar så nära omkriqg dig, att icke en < gång
skuggan af ett olycksöde må binna din rena själ ! Lilla
Lalla, så hette det ju beständigt, så skall det också
heta, när mina läppar en gång slamma det sista ordet
och» ...

Slutet äf meningen förlorade sig i den kyss, han
tryckte på en af de rika blonda lockarne» som den
välvilliga vinden händelsevis fört till hans läppar.
Kunde väl »lilla Lalla» försaka att för ett ögonblick luta
sitt bufvud mot det bröst, inom bvars helgedom
hennes bild så länge lefvat och alltid herrskat!

Men det var blott ett ögonblick. Det är endast på
andra sidan grafven sällbeten räknar evigheter.

Med ett utrop af förskräckelse och fasa slet sig
Laura ulur bans armar och stötte honom ifrån sig.

»Evige Gud, hvad bar jag gjort!» ropade bon med
förtviflans stämma; »det var illa af er, mycket illa,
ty ni borde vela . . . nej, ack nej, förlåt mig,» tillade
hon under mildare smärta; »hur skulle ni kunnat vela
det!. . . förlåt mig! jag vet icke hvad jag säger eller gör!»

Axuer stod q var på sin plats, orörlig och med
ar-marne framåtsträckla. Ögonblickets berusning låg
ännu öfver hans brinnande själ, en solrök lik öfver den
försmäktande jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free