- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
437

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, ers höghet . . . men jag förstår inte» . . •

»Denne herre,» fortfor furstinnan med en ifver, som
småningom öfvergick i fullkomlig vrede, »denne er
vän har ända från min och furstens ankomst till
Petersburg nästan dagligen visat sig utanför detta palats ...
han har förföljt mig på alla promenader . . . han har
sökt muta flere af mina domestiker, för att af dem
vinna upplysningar om Gud vet icke hvad ... ja, han
har varit nog djerf, nog dålig, att inför andra beklaga
sig öfver min makes, min stackars Feodors seglifvade
natur, såsom de vackra orden fallit... och han har
förklarat — märk det väl, min herre — han har förklarat,
att han nog visste den, som skulle aftorka den sörjande
enkans tårar . . . Hvilken uselhet! bvilka låga varelser
trampa ej Guds herrliga jord!»

Axners fingrar klämde sönder det förgyllda
bild-huggeriarbetet på karmen till den fåtölj, hvaremot han
stödde sig.

»Ni har således haft en verksam vän,» fortfor
furstinnan, »en vän, som, för att tjena er, icke skytt
några medel . . . han har uppoffrat båda sitt menskliga
och manliga värde ... en vacker dag får jag kanske
från allas munnar höra en beskuggad skildring af det,
åtminstone i mina ögon, oskyldiga förhållande, som
existerat mellan er och mig ... ja, jag väntar en
dermed beslägtad beskrifning öfver den stund, då jag,
öfverväldigad af det förflutnas minne, för ett ögonblick
glömde mitt värde som qvinna, min pligt som brud ...
Store Gud! får man då aldrig ostraffadt tro på
redbarhet och dygd, på beder och ära!»

Furstinnans ögon brusto i tårar och divanen darrade
under hennes konvulsiviska gestalt. Axner lutade sin
iskalla panna mot stolskarmen. Det susade och ringde i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free