- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
440

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett rekommendationsbref till er gemål och er. De
hade förtroende till mig de, och likväl var det icke
bilderna af dem, mitt hjerta i åratal famnat. Det var
mig ljuft att hafva er i mina tankar; men skåda er,
ville jag ej. Min aktning för hederns lagar och mitt
behof af lugn grundade detta mitt beslut. Så kom jag
hit. I dag på morgonen gaf mig min ungdomsvän
förtroendet af en passion, som förtärer och skall
förkrossa hans själ. Ännu kände jag ej föremålet för
denna olyckliga böjelse. Då rullar en vagn förbi
fönstret. Min vän rycker mig dit och visar mig er
person vid furstens sida. Då först visste jag, att ni var
i Petersburg, och min olycklige vän trodde, att jag
då såg er för första gången, han tror det än och han
skall tro det, så länge han lefver. Ingen annan, än
min goda fostermoder, känner mitt hjertas dyrbaraste
hemlighet; ty jag måste, för att kunna andas och finna
tröst, öppna mitt hjerta för henne ocb, hvarföre inte
tillstå det, äfven understundom få gråta med henne.
Mot min vilja infördes jag i furst Urusofs palats. Min
vän, som icke kunde ana mitt inre tillstånd, ville och
trodde, att jag skulle tala med er om honom, om hans
dåraktiga kärlek och förhoppningar. Jag lofvade
honom ingenting, men gaf efter och for, för att icke
synas kall för hans lidanden. Möjligtvis trodde jag mig
under tiden kunna finna något medel, för att
öfver-tyga honom om hans hopplösa böjelse. Jag beslöt
undvika cr åsyn, ocb innan jag inträdde i furstens
sängkammare, gjorde jag mig förvissad derom, att ni
icke vore der. När jag lemnade fursten, sökte jag icke
er: det var ni som sökte mig, för att döma mig på
de lösaste grunder, för att belöna mig för den
vördnad, hvarmcd jag omfattat ert minne, ert namn. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free