- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
457

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för yxornas ljungande eggar. Bland högar af slagne
kamrater knäböja Ryssar, uppsträckande armarne och
bedjande om nåd. Axner hejdar sin arm, men Stork,
som icke vel hvad ordet nåd betyder, kullsparkar de
bönfallande och bräcker pannan på dem, som trängseln
hindrat att knäfalla. Nu brister yxskaftet i hans hand,
för hvilken kanske blott en skeppsmast kunnat vara
tillfyllest; men Stork, aldrig rådlös, rycker till sig
Axners yxa och svänger den omkring sig, på en gång
svärd och sköld för dem båda.

Ljungande blixtars fall mot splittrade tempelkupoler,
afgrundsandarnes skrän bland gnyet af sprakande
bränder, kunna icke vara mera skakande, än det rop, hvilket
nu från alla sidor höjdes ur djupet af hämdfulla bröst,
från fradgande läppar. Andra vapen, än näfven och
yxan, anlitas, och nu smattrar ett stenregn mot de
tvenne Svenska vikingarne, som trotsade Novgorods
folk, med foten på Novgorods bjerta.

Stork ser sin husboode ragla mot muren och
nedsjunka vid murens fot. Med ett förtviflans skri, hvilket
bordt höras ända till Isakstorgets yttersta sida, slungar
han yxan midt i Ryssarnes hop och kastar sig öfver
den fallne, betäckande honom med sin kropp. Rädd
att qväfva honom med sin tyngd, lyfter han sig
något upp på armarne, i trots af fienderna, som
tjogtals kastat sig öfver hans rygg, sargande den med
knif-var, yxor, tänder, med allt hvad hämndens raseri i
en hast kunnat öfverkomma. Icke ett ord, icke en
suck banar sig väg mellan jettens läppar. Hans
blickar hvila uteslutande på husbonden, hvars sköldtak
han är, och hans mun uppslickar blodet från läkarens
ansigte. Men skall han väl med sitt lif kunnna utlösa
dennes, som varit hans själ, hans allt under sednare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free