- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
482

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ny tillsluten ingång. Darrande lägger han banden pi
låset, ty han vet, att han står vid porten till sitt lifs
herrliga eden.

Porten springer upp; Den lycklige dödlige står i
sitt eden.

Skola vi beskrifva detta eden, teckna en verld, som
vi aldrig sett, kanske aldrig få se!

Skådande den i våra drömmar genom rosenfärgade
moln och tallösa strålande solar, liksom man tänker
sig salighetens land bakom blånande rymd och
brinnande stjernor, hvar ser man i lifvet dess bild, på
jorden dess tjusande hägring!

Ser du det hvita omhänget, hvilket från takets
guldpilar i rika draperier flyter ned mot silkesmattan,
omhöljande, lik en ljus sky, Cytheres liljekullar, hvarpå
kupidonerna ordna sina lekar! Men vändom deri från
våra ögon, ty Cytheres gudinna är nere och intet
moln döljer hennes blick. Halflutande på den
purpurröda förgyllda sidenkåsösen, hvilar hon, som på
purpursnäckan, simmande bland solbeglänsta vågor. En
bländande hvit drägt, som af glittrande hafsskum,
omhöljer kärleksgudinnan, men motstår icke barmens
ljufva rörelser, utan sjunker och stiger med dem. Det
lösta håret faller, likt ett nät af strålar, utför
gudinnans hals. Men hvad Cytheres gudinna icke hade,
det har hon på sidenkåsösen der, oskuldens himmel i
blåa blicken, blygsamhetens glöd på darrande kind,
en bruds, en makas herrligaste gåfvor, rikaste
hemgift.

»Min vän, min älskade!» talar hon, nej, sjunger
hon, under det hennes glänsande, sammetslena händer
förlora sig i den mannens lockar, hvilken stum
knäfallit för hennes fot,^»nu, då vi tillhöra hvarandra inför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free