- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
483

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

menniskor, liksom våra hjertan alltid tillhört
hvaran-dra ioför Gud, säg mig, läser du i mitt öga ingen
förebråelse, icke riktad mot dig, du ädle, utan mot
djupet af min egen själ? . . . Nyss, då min högsta
lycka randades, ty jag väntade ju på dig, förflyttades
likväl mina taukar tillbaka till det land, hvarifrån jag
nyss kommit . . . Jag stod vid den döendes bädd . . .
o! hans lif och din vårdande hand voro ett, ty när
du försvann, försvann åfven hans hopp och det svaga
lifsljuset brann småningom ner i grafven . . . Jag
tillskref mig skulden till hans död, ty ett ord af mig
och du hade kanske dröjt hos honom . . . men jag
fruktade för milt lugn och den svaga qvinnan hade
icke styrka att offra detsamma . . . När Kasanska
kyrkans grafklockor och trummornas nedstämda ljud
bebådade det furstliga liktåget och mina tankar,
sorg-klädda, följde den döde till grafven, då ... då
kastade mången tanke af sig sorgdrägten och ilade leende
öfver hafvet till dig ... Du älskade! du skall hjelpa
mig, du, att mildra tyngden af dessa förebråelser,
genom dygders utöfning och troget vårdande af heliga
pligter . . . Förlåt mig, du skugga på fremmande
strand! jag hade ju här mitt fädernesland och mina
ungdomsminnen!»

Hon böjde sina läppar mot den knäfallnes panna
och tryckte på den en lång, glödande kyss, som skulle
hafva kallat lifvet tillbaka, om också dess vingar redan
fläktat emot himmelens öppnade port.

»Laura, min brud!» sade den lycklige vid hennes
fötter, »och du skall aldrig sakna den prakt, hvarifrån
jag ryckte dig, den högre bestämmelse, du hade att
uppfylla, den thron af makt och ära, som Försynen
säkert ämnat åt dig? . . . skall du aldrig sakna dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free