- Project Runeberg -  Under Furor och Palmer /
89

(1916) [MARC] Author: Alfred Bergin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII kapitlet - På Siljans böljor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höra att vi voro från Amerika, gaf oss dock en malmbit för att
sticka i fickan och taga med oss hem.

Det gick lättare tillbaka än upp och snart voro vi inne i
staden för att se oss om och få något till lifs. Vi försökte åtskilliga
matställen, men funno att de voro inte färdiga att få oss någon
mat så tidigt på dagen på någon annan plats än på
stadshotellet. Vi fingo också där en smaklig frukost ute i den vackra
men svala parken på östsidan om hotellet.

På Siljans böljor.



Men vi längtade efter att tåget skulle komma, ty för första
gången i vårt lif skulle vi i dag få fägna våra ögon på Siljans
blåa bölja och Rättviks fagra bygder. Bland våra kära
församlingsbor i "Amerikas Dalarne", i Cambridge, Minnesota,
hade vi hört så mycket skönt och godt om dessa trakter att
våra hjärtan klappade af hänförelse, då vi nu voro så nära.

Tåget ilar genom vackra skogar, öfver klara strömmar och
kring friska, fina små sjöar. Konduktören som lik alla andra
svenskar var ytterst beskedlig, varskodde oss och sade, att nog
var Siljan så vacker som vi hade hört och nog skulle det bli en
öfverraskning, när vi inom en stund skulle få se Dalarne i ögat
på vänstra sidan om tåget.

Vi stodo på utkik och se, som tåget svänger till höger om en
höjd ligger där inför våra forskande blickar Siljan i all sin
prakt. Tåget stannar och på stationen läsa vi Rättvik.

Vi stodo liksom bundna. Skulle vi stiga utaf, eller skulle vi
fara förbi? Vi måste ju af. Ingen kände ju oss här, men det
gick väl an att bli bekant. Till stationsinspektoren togo vi vår
tillflykt och han var oss på alla sätt behjälplig. Komma dessa
rader på något vis inför hans ögon så må de framföra en
hjärtinnerlig hälsning från det aflägsna Kansas. Så fort vi hunno
fingo vi lof att bestiga Vidablick för att få riktigt mätta våra
hungriga blickar med Siljan och Dalom. Det tog lång tid att
komma upp på höjden och upp i tornet, men det gick och
mödan ångrade vi ej. Hvilken utsikt man har från denna höjd!
Man ser hela Siljan ända bort till Mora vid den västra ändan på
den vackra sjön. Där söder om ligger Leksand, hvarest Anders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 22:45:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bafurpalm/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free