- Project Runeberg -  Under Furor och Palmer /
100

(1916) [MARC] Author: Alfred Bergin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX kapitlet - Ströftåg i hembygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ströftåg i hembygden.



Så fort vi hunnit hvila ut litet ville jag ju se mitt hem och
några af mina lek- och ungdomskamrater. Morbror satte för
sin feta stadiga springare och vi började färden hem till mitt
kära hem i Botberga. Vi åkte förbi Haglunds utmarker, där
jag som dräng grof diken som ännu voro kvar. Så foro vi
förbi Bohl, Söltorp, Lunnäng och strax började mitt hjärta att slå
så nervöst och fort, ty jag såg hagen, där jag som liten gosse
först "gick vall". Men ingenting var sig likt. Där fanns då
inte ett träd, men nu var där stor och hög furuskog. Det var
svårt att få för sig att denna skog växt upp på trettio år.

Nu var jag på kända orter. Jag hade lekt, sprungit, gräft
hålor och haft barnsliga ting för mig öfver allt här. Där var den
gamla källan, som vi togo vatten ur, då brunnen torkade upp.
Den var klar och ren som då. Där strax bredvid var det som
en grannflicka nära nog ref örat af mig, då vi en gång lekt
Abrahams och Lots herdar slogos om betet. Där är berget
hvarest vi brukade bära upp enris, då vi skulle tända påskeld.
Där är grinden som jag brukade gå igenom, då jag som barn gick
hem. Och där är det lilla kära huset, hvarest jag först såg mor
och lifvet... nej hvad ser jag Ingenting! Ingenting!
Kullen är bar. Husen äro borta. Träden äro nedhuggna. Brunnen
är igenhäfd. Bara berget där söderom och den stora stenen äro
kvar.

Mitt hem är sköfladt. Stugan finns ej mer
där först mitt öga såg mot mor och lifvet,
men barndomsminnena bli fler och fler
och fastän tacksam för hvad Gud har gifvit,
uti mitt bröst där var en sällsam brand,
jag var en främling i mitt eget land.


Jag var ju hemma men hade intet hem. Hvarje tum af
jorden var mig kär, men jag hade ju intet här att göra. Hemma,
men dock en främling. Huru mången svensk-amerikan har
inte erfarit hvad jag nu erfor, men detta var första gången jag
har känt hvad det betyder, att komma till sitt eget hem och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 22:45:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bafurpalm/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free