Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde Kapitlet: Den flygande pilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
hvilade han på en till hälften sjunken trädstam, och hans
skarpa öga betraktade den klumpiga farkosten, som dref med
strömmen något längre nedåt floden. Han mätte afståndet
lika noggrant som en japanesisk byggmästare, hvilken endast
använder sitt öga såsom måttstock.
Han betraktade det som ett godt förebud, att flodbåten
just då befann sig närmare Kentucky- än Ohiostranden. Han
såg hufvudena af två personer nära aktern, och han anade,
att de voro Stinger och Turner. De andra syntes icke till,
men kunde möjligen hålla sig gömda någonstädes i närheten
af fören. Spejarne visste naturligtvis, att de voro inom
skotthåll från stranden, och undveko därför försiktigtvis att
utsätta sig för de förrädiska kulor, som i hvilket ögonblick
som helst kunde afskjutas. Följaktligen ändrade de oupphörligt
läge och visade sig blott några sekunder för hvarje gång.
Eådjursfot var ju fullt förtrogen med hvarje del af
flodbåten ocb särskildt med dess yttre.
Det var hans afsikt att låta pilen falla på taket af
kajutan, hvilket upptog större delen af båten. Om ban kunde
göra det, skulle ingen ombord skadas, och brefvet skulle säkert
komma i händerna på dem, för hvilka det var ämnadt.
På mycket kortare tid, än vi behöft för att berätta det,
hade han dragit tillbaka bågsträngen så långt, att pilspetsen
endast var ett par tum från bågen. Därpå höjde han denna
och siktade så högt, som om det varit meningen att träffa
en fågel, som kretsat alldeles öfver hans hufvud.
Endast några sekunder varade spänningen i bågsträngen
och nerverna; då lossnade den vänstra handens grepp, och
med ett klingande ljud flög den fjäderprydda pilen uppåt,
som om den velat klyfva molnen.
Uppåt gick den till en höjd af minst hundrafemtio fot;
det såg ut, som den hvilat midt i luften liksom en örn, då
den bereder sig att störta ned på en fisk i floden nedanför.
Men plötsligt vände den sig och dök ned med ständigt växande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
