- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
112

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Alexander III:s vänner och ministrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafva insupit europeiska idéer, och äfven han menade, att folket i
ett stort rike ej borde lämnas utan någon kunskap om sättet hvarpå
det styrdes. Han uppgjorde ett reformförslag, som han
hoppades skulle behaga kejsaren och tillfredsställa det demokratiska
partiet, men kejsaren såg däri ett försök till ingrepp i hans
autokratiska styrelseregim, blef förargad och afskedade grefve
Ignatiev.

Den man, som skulle efterträda honom, var vid denna tid
sannolikt den mest impopuläre i landet. Äfven han var en hög ädling,
en fulländad gentleman och en man med fast karaktär. I många
år hade han varit undervisningsminister, och i denna egenskap
förde han en sådan järnspira, att han mot sig uppväckt en
fullkomlig storm af ovilja. Hans namn borgade för ett
undertryckningssystem, som krossade alla intellektuella sträfvanden bland
befolkningen. På grund af den allmänna förbittringen mot honom
hade han måst lämna sin post, och hans afsked hälsades med jubel,
tack- och lofsånger. Och det var denne man, hvilken ansågs för
alltid vara försvunnen från det offentliga lifvet, som återkallades för
att intaga en ledande ställning inom styrelsen af en nation, som
för honom och hans metoder endast hade afsky och förbannelser.

Det fordrades kejsarens starka vilja för att trotsa denna
förbittring, men han sviktade ej. Enligt min mening hade han rätt.
Intet val hade kunnat vara klokare än valet af grefve Tolstoj för
att bringa ordning i oredan. Han var en hederlig man, som
kunde höra skäl, en statsman såväl af naturen som genom sin
uppfostran. Han hade, hvad så många saknade i Ryssland, en
bestämd regeringsplan, en klar insikt om de kraf, som vore mest
trängande för landets välfärd; han visste, att, för att Ryssland skulle
kunna blifva starkt och mäktigt, det måste blifva lugnt i landet,
att böndernas revolutionära instinkter borde stäckas,
upprorsandan vid universiteten kväfvas och armén och finanserna stärkas.
Då han inför kejsaren uttalade dessa sina meningar, skall han hafva
sagt denne, att han icke finge vänta sig någon ärofull, men väl en
nyttig regering, och att, om han häri lyckades, han skulle göra sig
förtjänt af landets tacksamhet i vida högre grad, än om han
vunnit hundra bataljer.

Detta kunde Alexander III förstå och uppskatta, och dessa båda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 20:58:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bakom/1/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free