- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
113

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Alexander III:s vänner och ministrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

planerade, tänkte och arbetade tillsammans och lyckades höja
Rysslands moraliska standard, tills det blef en stormakt och dess
monark betraktades som Europas skiljedomare. Det var ett
storverk, åstadkommet på mycket kort tid, om vi taga i betraktande,
att Alexanders regering räckte endast i tretton år, och att grefve
Tolstoj gick i grafven före honom.

Det var ett arbete, för hvilket eftervärlden bör vara dem
tacksam, äfven om dess verkningar till stor del blifvit utplånade genom
japanska kriget och den därefter följande revolutionen.

Äfven kejsarinnan hade vänner, med hvilka hon delade sorger
och fröjder, och äfven hon var lycklig i sitt val af dem. Om
grefvinnan Vorontsov har jag redan talat, och jämte henne bör jag
nämna grefvinnan Apraxin, som varit den öfverhofmästarinna,
som välkomnade den unga tsarevnan vid hennes ankomst till
hennes nya fädernesland och som sedan blef furstinnan Vladimir
Obolenskij. Furstinnan var en pålitlig och trofast vän till sin
kejserliga härskarinna, hvars ynnest hon ännu i dag ånjuter. Hennes
gemål hade i många år skött förvaltningen af tronföljarens
privatförmögenhet och kvarstod på sin plats äfven efter kejsarens
tronbestigning — ända till sin död, som inträffade på Krim tre år före
Alexanders egen bortgång. Vidare torde få nämnas grefven och grefvinnan
Sergius Sjeremetjev, värdiga representanter af de gamla ryska
bojarernas klass, som gjort landet stort, äfvensom fru
Sjeremetjev, en dotter af den mäktiga familjen Strogonov och hvars moder
varit storfurstinnan Maria Nikolajevna, Alexander II:s syster. De
två förnämsta personerna vid kejsarinnans hof voro emellertid
furst Ivan Galitzin och furstinnan Helena Kotsjubej.

Furst Ivan Galitzin var måhända den populäraste mannen inom
Petersburgs sällskapsvärld. Få hafva varit mera vinnande, mera
älskvärda mot sina gäster vid sina mottagningar eller mera diskreta
som vän. Ingen kände bättre än han till alla skandalerna inom
Petersburgsocieteten, och ingen kunde vara mera tystlåten
angående dem. Hans maner påminde om dem vid det gamla
franska hofvet, han var intimt förtrogen med alla till ceremonielet
hörande frågor, hade högst märkliga diplomatiska talanger och
var för den unge kejsaren icke blott en hängifven vän och tjänare,
utan äfven en säker och pålitlig ledare i alla umgängesformer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 20:58:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bakom/1/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free