Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Alexander III:s utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför »den hvite generalen» en kategorisk befallning att
ögonblickligen lämna Paris och infinna sig i Petersburg.
Här vill jag omnämna en omständighet, som jag tror högst få
nu lefvande personer känna till. När Skobelev fick detta bud,
eller snarare denna befallning, tänkte han först vägra lyda och
tillskref härom en vän i Petersburg, förklarande att han, efter allt hvad
han gjort för sitt land, icke ämnade låta sig behandlas som en
okynnig skolpojke. Det var första gången denne vän hört honom tala
om sina gjorda tjänster, och han menade, att ögonblicket vore
mindre valdt att så göra, just då ett talrikt och mäktigt parti
anklagade honom för att för tillfredsställandet af sin egen personliga
äregirighet försöka framkalla ett krig.
»Begå nu ingen öfverilning», svarade han generalen. »Om du
nu icke lyder, kommer du icke i hela Ryssland att finna en enda
människa, som icke skall strängt klandra dig för ditt handlingssätt.
Det tillkommer icke en så berömd man, som du är, att tillvälla dig
rättigheten att gifva andra ett exempel på olydnad mot sin monark
och sin fana. Kom tillbaka, förklara dig, och du skall finna, att
du då kommer att afväpna dina bittraste fiender. Med rätt eller
orätt har du blifvit framställd som en ärelysten man, den där till
och med stundom drömmer om att på sitt eget hufvud sätta
Romanovernas krona. Visa dem, att du är gjord af annan tåga, att
du framför allt annat är en äkta ryss och såsom sådan en kronans
trogne tjänare. Tiden för militärrevolutioner är försvunnen och
kommer aldrig åter, och armén är ej längre en makt, som trotsig
står ansikte mot ansikte med monarken, utan ett verktyg för
hans önskningars realiserande och ett stöd för hans tron.»
Huruvida detta bref hade eller icke hade någon inverkan på
Skobelev, kan jag ej säga; men visst är, att han efter dess
mottagande återvände till Petersburg och redan dagen därpå anmälde
sig hos Alexander III. Hvad som passerade vid detta möte,
vet ingen. Hvarken tsaren eller »hvite generalen» berörde
någonsin det samtal, som ägde rum emellan dem, men Skobelev undergick
efter denna ödesdigra resa en märkbar förändring; kort därefter
lämnade han hufvudstaden och återvände till Minsk, där hans
armékår var förlagd. Fyra månader senare gick han plötsligt
bort i blomman af sin ålder och på höjden af sitt rykte, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
