Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 42. 22 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jasst
air
pa resa
Jahojx S&iv^rui,
(Forts, fr föreg, nr.)
— Ingenting ont som ej har något
gott med sig, sade Frideborg
förnumstigt. Så brukar alltid far säga.
— Nu stannar tåget vid en stad,
utbrast Lasse. Skall vi skaffa oss mjölk
här, Frideborg?
Det var hon genast med på, men
även den blinde redde sig att stiga av.
— Vänta skall vi hjälpa er ned från
tåget, ropade Lasse ivrigt.
Frideborg och Lasse tog
tjänstvilligt den blinde emellan sig och
lotsade honom skickligt ned på perrongen.
Där tog de ett hjärtligt farväl av
honom som om han varit en gammal,
kär vän, och så skyndade de in i
stationshuset. Där fann de emellertid
ingen kaffe- eller mjölkförsäljning
utan blev hänvisade till ett kafé mitt
emot stationen. Och dit skyndade de
allt vad tygen höll.
Det dröjde en stund, innan deras
mjölkglas kom fram på bordet.
Frideborg satt som på nålar, ty hon var
rädd, att tåget skulle gå ifrån dem.
— Tro inte det, lugnade Lasse. Det
står minst tio minuter här i staden.
Det vet jag sen en gång förr, då
mamma och jag reste förbi här.
Frideborg lät lugna sig och drack
sin mjölk i godan ro, men sedan de
betalt och väl var ute på gatan, fick
Lasse litet längre bort se en väldig
pålkran, som dunkade och arbetade.
Den väldiga järnvikten gick sakta
men säkert i höjden, så släpptes den
ned med hisklig fart och dunkade till
pålen, så att den sjönk flera decimeter
ned i jorden.
— Så skojigt, utropade Lasse, låt
oss titta ett grand på den där!
Frideborg följde strax med, ty hon
hade aldrig sett en pålkran. Tänk,
att de kunde slå ned grova stockar i
jorden! Mer och mer intresserade
närmade de sig den väldiga pålkranen
och tittade noga på hur allt tillgick.
— Tänk bara, om den väldiga
järnklossen fore ut ur rännan och
sloge ned på arbetarna, sade Frideborg
och ryste.
— Åh, det är starka grejor, det där,
sade Lasse lugnande.
— Låt oss gå tillbaka, uppmanade
flickan. Tänk om tåget går!
I samma stund som hon sade det,
såg de det långa tågsättet sätta sig i
rörelse för att fortsätta resan.
De hann inte upp på tåget.
333»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
