- Project Runeberg -  Barnavännen / 61 årgången. 1944 /
348

(1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 44. 5 Nov. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nu är det bara fyra kvar på oss
var, tänkte hon, bara fyra kvar. . .

—- Titta, där går en hund, skrek
Pelle plötsligt och pekade på vägen.

När de andra tittade, stoppade ban
en bulle i byxfickan, men Mats
upptäckte det genast.

— Nej du, det gick inte, sade han
skrattande, jag förstod allt, att du
tänkte lura oss.

Det började gå trögt med ätandet.

Pelle plockade missmodigt upp
bullen igen och åt den under fullkomlig
tystnad. De andra barnen glammade
och skrattade och tycktes ha väldigt
roligt, men Pelle och Stina blev allt
dystrare och dystrare till mods.

Men hur det var, så hade de till slut
lyckats äta upp alla bullarna, men då
var de nästan sprickfärdiga och
orkade knappast gå.

— Hej, nu ska vi gå hem, sade
Pelle, som var så mätt, att han varken
hade lust till det ena eller det andra.

— Tack för bullarna, sade Stina
och svalde ner den sista tuggan.

— Är ni riktigt mätta nu då,
frågade Mats illmarigt.

— Ja, men jag kunde allt ha ätit
fler om jag hade velat, sade Pelle, som
gärna ville visa sig stor och kaxig.

— Jag kan hämta fler, sade
Monica, för det var visst fler som var
brända .. .

Men då skyndade Pelle och Stina sig
att gå, ty de hade så rysligt bråttom.

sade de, och när de kommit
utom synhåll för de andra
barnen, kastade sig i en
backe och tog igen sig.

— Oj, oj, oj, jag tror jag
spricker, stönade Pelle och
gned sig försiktigt på magen.
Jag trodde aldrig dom skulle
ta slut. . .

— Neej, inte jag heller,
jämrade sig Stina, det var
allt för många i alla fall.

— Puh ja, sade Pelle
pustande, men magen svullnar
mer och mer på mig, snart
far jag väl i luften som en
ballong . ..

— Än jag då, sade Stina,
jag vill aldrig se åt en bulle
mer och allraminst en färsk.

När Pelle och Stina kom
hem till middagen, hade mor
lagat deras älsklingsrätt,
plättar med sylt, men då
kunde de ingenting äta. De satt
och petade i maten med uttråkad min
och mor, som annars brukade få
lägga upp riktiga lass med plättar på
deras tallrikar, började se riktigt ängslig
ut.

— Är ni sjuka, eller vad är det med
er, frågade hon forskande.

Pelle och Stina ville först inte säga
något, men till slut fick mor i alla fall
ur dem, varför de var så mätta.

— Jojo, så går det, sade hon
skrattande, nu kanske ni är botade från
er bullsjuka för en tid framåt. Att äta
färska bullar är inget nyttigt alls, ska
jag tala om, och då i all synnerhet inte
en hel plåt.

348»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barnavan/1944/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free