Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
myndigheterna. Ville jag kunde jag skriva Moder okänd. Sådan
är Code Napoléon. Det gjorde jag inte. Men jag kunde
ha gjort det. I Sverige skulle det inte gå. Men likaväl
som jag vet att folk suttit av fängelsestraff åt varanda
vet jag att folk fött barn åt varandra. Det är inte
märkligare att gå in i sjukvårdsapparaten i annat namn
än det är att gå in i rättsväsendet i annat namn. Förr,
innan personnummer och data följde oss genom livet,
var det än lättare.
Någon bevisning för att hon skulle fött mig står inte
att få. Men jag finner det troligt. Mest för att jag aldrig
kunnat förstå vilket som skulle varit motivet till en
mystifikation. Jag minns att jag frågade Gunnar om det
en söndagslunch.
— Är jag din oäkta son?
Men han blev bara arg. Svarade inte utan gick från
bordet och smällde igen dörren bakom sig. Jag bör ha
varit tio år eller så. Mina systrar var redan födda i varje
fall.
Det var vid den tiden jag läste i Alvas böcker att
sådana tankar var vanliga hos barn. De tydde på det
ena och det andra. Det var för att jag visste att allting
tydde på något annat som jag var så försiktig när jag
talade med dem. Man fick passa sig så man inte blev
tolkad. För det mesta var det ju inte så att det jag sade
mig känna tydde på att jag kände något helt annat som
jag inte sade och som de skulle leta fram. Oftast var det
bara så att jag kände just det jag då talade om. Jag
lärde mig vara försiktig och vakta på orden.
Vad jag tänkte på då som tioåring när jag läste att
det var vanligt att barn grubblade över sitt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
