Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara så att jag nu gick ut genom dörren och vinden blåst
upp en så stor springa i verkligheten att jag plötsligt
kom ut genom väggen till maskinernas värld och rätt in
i laboratoriet och såg upp i mikroskopet som iakttog
mänskligheten och nu själv tittade tillbaka på de
tänkande maskinerna som konstruerat oss och jag blev
alltså den första protoplasmavarelse som begrep det
hela. Men den berättelsen gick heller inte. Den var full
av hål den med. Sådant som inte kunde förklaras utan
långa beskrivningar. Jag slutade berätta. Flaskorna var
tomma också.
På radion sade hallåmannen att seismologiska
instrument vid Fordham University i New York nu sedan
klockan ett eftermiddagen registrerade allt starkare
mikroseismiska skakningar. Sådana mikroseismiska
skakningar uppkommer när stormfloderna hamrar mot
kontinentens kustlinjer samtidigt som landmassan
utsätts för plötsliga lufttrycksväxlingar, berättade en
professor som hette Martin F. Bradford när hallåmannen
frågade honom om orsaken. Det var hurrikanen över
New England som ruskade New York, sade han.
Därefter fortsatte Xavier Cugat och hans orkester.
Jag satt på sängen och försökte känna hur hela
Manhattan egentligen skakade trots att vi bara befann oss i
stormens utkant. Men jag hörde inget annat än själva
vinden och kände inga underjordiska skakningar. Det
var rumba som Xavier Cugat och hans orkester spelade
hörde jag. Och jag var ensam i rummet så jag tog fram
boken om Alice igen för det var en bild i den jag då och
då fått upp framför mig och sett just som när jag
fantiserade om maskinernas värld och den ville jag nu se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
