Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
... den papegoja, som tanklöst pladdrar efter alla deras
dårskaper?
Ibland hade jag tänkt att jag kunde komma
vandrande till en jesuitskola och be att få bli katolik och sedan
bli präst och sedan blev jag biskop med hjälp av
jesuiterna som i mig sett möjligheten återta sitt välde och i
kardinalskollegiet segrade jag därför fast jag inte fick
rösta på mig själv och så hade jag tänkt på vad jag
skulle göra om jag blev påve. Det första jag skulle göra
var att krossa jesuiterna med bepansrad näve så deras
intriger stäcktes för alltid.
Men mina katolska klasskamrater hade inga sådana
drömmar. De pratade om sin kyrka och sina präster
som om det inte alls var något särskilt med den. Om
man var vanlig liten präst åt sådana familjer kunde
man efter mässan sitta om söndagskvällarna efter
maten och rapa med strumpfötterna mot vedbrasan och
tänka att folk var bra dumma som gödde en. Till dess
det blev revolution som i Frankrike när prästerna fick
bikta sina synder inför folket och berätta inför allt folket
hur de lurat till sig tiondet. Men i Amerika trodde folk
på Gud. De sade så i alla fall.
Det roligaste stycke jag visste på svenska om det här
med gud var det som August Strindberg skrivit i "De
lycksaliges ö". Den berättelsen hade jag läst gång på
gång och skrattat så jag började hicka och nästan fick
ont i mellangärdet. Det var redan när jag först kommit
till Amerika hösten 1938 jag hade köpt Strindbergs
"Svenska Öden och Äventyr" i två röda band nere på
Bonnier’s Scandinavian Books vid 37:th street och
Third Avenue. Där hade jag senare också hittat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
