- Project Runeberg -  Barn och Ungdom. Nordisk Social-Pedagogisk Tidskrift / Årgång 1922-1923 /
30

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1922 - Lund, David: Till frågan om minderåriga mordbränneres handlingsmotiv och uppfostringsbarhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

drarna återfinner man samma utförliga beskrivninger och samma tomma
fraser på slutet. Han synes i dessa första brev riktigt njuta av att åter
genomleva detta skedda.

Men efter lämplig påverkan kom så småningom, åtminstone av hans
yttranden, brev och uppträdande att 3öma, den verkliga ångerns tid. Han
fick klart för sig, att han själv var skulden till det skedda, och att „sjukliga
begär" kunde gå under benämningen elakhet. Bill är nog ingen
„pyroman" utan en bortskämd, dåligt fostrad pojke.

De här framlagda fallen torde klart och tydligt visa, huru försiktig
man bör vara med att stämpla unga mordbrännare som „pyromaner". 1
regel är, som i det föregående visats, mordbrandsanläggningar av
minderåriga endast ett utslag av allmän vanart, och samtliga av mig
undersökta ha även gjort sig skyldiga till andra asociala handlingar. Särskilt
må här omnämnas att osedlighet, sedlighetsbrott och
mordbrandsanläggningar ofta följas åt såväl hos pojkar som flickor.

Slutligen ett par ord om de unga mordbrännarnes
uppfostringsbar-het. Av de av mig undersökta, dels de i det föregående omnämnda 43,
dels ock 21 som sedermera undersökts, d, v. s. tillsamman 64, har
ingen enda efter uppfostran på skyddsanstalt åter anlagt mordbrand. Dà
det knappast kan anses vara troligt, att uppfostran är i stånd att
neutralisera, förkväva eller latentgöra sådana anlag eller begär som en
mono-manisk mordbrandsdrift, torde man ha anledning säga, att minderårigas
mordbrandsanläggningar i regel endast äro utslag av allmän vanart och
av övergående natur. De ev. undantagsfallen bestyrka endast regeln
och äro minst av allt ägnade att i allmänhetens ögon stämpla alla
minderåriga mordbrännare som s. k. pyromaner.

Vi ha i det föregående funnit, att en ingalunda liten del av de
minderåriga mordbrännare är att beteckna såsom i psykiskt avseende
undermålig. I betraktande härav är det ingen tillfällighet att flera av dessa
asociala efter utskrivning från någon skyddsanstalt återfalla i brott. En
undersökning i förevarande avseende utvisar ock. att ej mindre än
14 % av de förut omnämnda minderåriga mordbrännarne sedermera
straffats för olika brott, i regel stöld. Men ingen enda för
mordbrandsanläggning. Då återfallsprocenten beträffande samtliga utskrivna från den
anstalt, som här avses, utgör omkring 11 °/o> inses lätt, att den allmänna
dispositionen till asociala handlingar är starkare inom de minderåriga
mordbrännarnes kategori än inom andra grupper av asociala barn och
ungdomar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnungdom/1922-23/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free