Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1922 - Lund, David: Till frågan om minderåriga mordbränneres handlingsmotiv och uppfostringsbarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
kunna betecknas såsom något undermålig såväl i intellektuellt avseende
som kroppsligen. En allmän degenerativ läggning är karaktäristik för
hans psykiska och fysiska habitus. Utackorderad till ett fosterhem gjorde
han sig vid 13 års ålder skyldig till våldtäktsförsök mot tvänne
minderåriga flickor. Vid 14 års ålder förövade han åter våldtäktsförsök mot
tvänne flickor, barnavårdsnämnden beslöt att bestraFfa Bill härför. Under
avvaktan härpå kom Bill på tanken att hämnas på något sätt, det månde
drabba vem som helst i socknen. Han anlade så skogseld å den större
gård, där fosterförälrarna voro underlydande. Denna brand hann dock att
släckas, innan alltför stor skada skett. Bill måste sålunda göra om det
och hämnas bättre. Gården påtändes, och stora ekonomiska värden
gingo nu förlorade. Ej minst några av våra större dagliga tidningar
ägnade det skedda stor uppmärksamhet, och en av dem hade vid
relaterandet av det ståtliga skåde- och sorgespelet skrivit en särskild
„mellanakt" — som vid recensionen av en teaterpremiär. Förövaren av brottet
betecknades som „pyroman", och pyromanen själv läste härom i
tidningen. Han hade blivit en bekant och därtill farlig person. Och på Bill
imponerade nog detta.
Vid intagning på skyddsanstalt visade han först ingen märkbar ånger
utan var tvärtom av allt att döma tillfredsställd över det skedda.
Visserligen bar han ord om ånger på tungan i överordnades närvaro men
lämnad ensam med kamrater skröt han över sina samhällsvådliga gärningar.
Hade även yttrat att han hade „sjukliga begär, för det hade dom sagt."
Hans första brev efter intagningen på skyddsanstalt äro nog så
betecknande för hans dåvarande sinnesstämning. Till ägaren av den gård, som
delvis nedbrann, skriver han: „Goddag Godsägare! Här är jag, som
tände e!d på skogen och logen och stallet och ladugården. Nu vill jag
tala om för Godsägaren, hur det gick till, när jag tände eld på skogen.
Jag tog tändstickorna hemma, och så gick jag upp i skogen och tände
eld i riset, och så gick jag ner till stugan, när det började brinna. Och så
sprang jag ned till rättaren och sade, att det brann. Och så sprang jag
till stugorna och sade, att det brann. Detta hände vid 8-tiden.
Så började jag hjälpa till att släcka, så svetten rann av mig. —
Nu skall jag tala om, nar jag tände på logen.–Jag ber om ursäkt.
Hälsa till D. Det är första gången jag skriver ett brev." — Ur ett annat
brev: „Nu vill jag tala om här, hur det gick till, när jag våldtog dom där
flickorna.–-Det är ungefär 2 år sedan, vi först detta gjorde. Vi
hade en koja i skogen osv." Följer så detaljerade beskrivningar, som
icke kunna återgivas i tryck. På slutet av det fyrsidiga brevet kommer en
tom fras om „ursäkt". I brev till barnavårdsnämnden och fosterföräl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
