- Project Runeberg -  Barn och Ungdom. Nordisk Social-Pedagogisk Tidskrift / Årgång 1922-1923 /
53

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1922 - Bonsdorff, Adolf v.: Den växande människan och brottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

Vi måste å ena sidan komma ifrån det numera ingenstädes i
kulturvärlden tillämpade förfarandet, att barn, som enligt gällande lag äro
straffomyndiga t hos oss barn under fenton år), för begånget brott likväl
ställas inför offentlig och allmän domstol och av denna dömas, eller
som det heter „förordnas", att erhålla aga eller att insättas i
uppfostringsanstalt. Straffomyndiga barn och allmän dornstol böra såvitt möjligt ha
intet att skaffa med varandra. Vi måsto å andra sidan i största möjliga
utsträckning rädda de minderåriga, som redan uppnått åldern för en viss
straffmyndighet, eller m. a. o. de unga över femton år, från frihetsstraf
och få å dem tillämpat ett åtminstone i någon mån indviduelt förfarande.
Också vi måste med andra ord sagt sträva, att fà beträffande
behandlingen av barn och unga personer, som begått brott, straffrätten helst i
någon grad ersatt av en „uppfostringsrätt".

Så länge den allmänna domstolen enligt i vårt land nu gällande rätt
handlägger mål gentemot de ifrågavarande växande människorna,
tillämpas sannerligen ingen ..uppfostringsrätt", utan ett tämligen
schablonmässigt förfarande.

Hela den vidlyftiga domstolsapparaten sättes i gång även när det
gäller att från samhällets sida inskrida mot ett barn, som begått ett
snatteri. — Det är ungefär som om man mobiliserade grovt artilleri för att
skjuta ned sparvar. — Och domstolen står till buds endast tre
möjligheter: nämligen att göra ingenting eller att förordna om barnats agande
eller om dess insättande i uppfostringsanstalt. Den sistnämnda utvägen
är som ett medel från samhällets sida den enda till buds stående
upp-fostringsàtgärden, men iramstär såsom en sådan varken för den stora
allmänheten eller för barnets föräldrar och allra mindst tör barnets
självt. Och följden härav är. att icke blott barnen utan också 90 procent
av de fullvuxna se i uppfostringsanstalterna straffanstalter, vilken
omständighet är ägnad att i högsta grad försvåra dessa inrättningars
uppfost-ringsarbete.

Men gäller der de växande människor, som allaredan uppnått ålderen
för en viss straffmyndighet, då äro förhållandena om möjligt ännu inera
avvita. Det stadgas i vår strafflag att har den. som begått brott, fyllt
femton men icke anderton år, vare i regeln ..straffet i allmän straffart
högst tre fjärdedelar av strängaste straff, som i varje straffart för
brottet är stadgat, och lägst det minsta belopp", som i envar
av dessa straffarter får ådömas. Har således ett
femton-sexton-årigt barn — ett barn är ju männisan ännu i denna ålder — begått
det ena eller det andra brottet, så skall å detsamma den sedvanliga
straffjustisen tillämpas. Förlust av medborgerligt förtroende kan ej
ådömas. latituden för straffet får givetvis beaktas, och straffnedsättningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnungdom/1922-23/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free