- Project Runeberg -  Barn och Ungdom. Nordisk Social-Pedagogisk Tidskrift / Årgång 1922-1923 /
56

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1922 - Bonsdorff, Adolf v.: Den växande människan och brottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

veckling är gagnelig synes otvivelaktigt. Först etter den genomgångna
pubertetstiden, efter det uppnådda sextonde levnedsàret, torde man
kunna anse den egentliga barnaåldern vara förbi. Det är vid det
ålders-året den övre gränsen för begreppet bar borde dragas. Redan år 1891
uttalade sig den tyska avdelningen av den internationella kriminalistiska
föreningen för straffomyndighetens uträckande till det sextonde
levnadsåret. I Belgien och i Amerikas Förenta stater är detta allaredan lag, och
i det praktiska förfarandet är detsamma numera regel i England och i
Norge.

De här ovan anförda synspunkterna har den i Finland tillsatta
stats-kommité, vilken avgivit ett principbetändande angående barn- och
ungdomsskyddet, sökt beakta i den utsträckning, som det med avseende
fäst å förhållandena i värt land synts möjligt.

Sålunda är det föreslaget, att alla minderåriga under sexton år —
i betänkandet betecknade som barn — vilka begått brott, skola ställas
under de lokala specialmyndigheternas, barnskyddsnämndernas,
behandling. Därvid komme myndigheten att stå till buds möjligheten att i varje
enskilt fall förfara, såsom det med avseende å barnets räddning syntes
mest ändamålsenligt. Skalan av de gentemot barnet tillämpliga medlen
skulle börja med möjligheten att varna barnet och ställa det under
skyddsuppsikt samt avslutas med möjligheten att skilja det från hemmet och
anbringa det i uppfostran i en för i högra grad svårdisciplinerade och
serligt förkomna minderåriga avsedd anstalt.

Beträffande „unga personer", som begått brott, eller med andra ord
de brottsliga minderåriga i åldern mellan det uppnådda sextonde och
det uppnådda adertonde levnadsåret, är föreslaget att de alltfort komme
att ställas under allmän domstols behandling, likväl med iakttagande att
i stad med flere ràdstugurättsavdelningar en och samma avdelning alltid
skulle handlägga brottmålen mot unga personer. De unga skulle under
rannsakningstiden och vid domstolsbehandlingen såvitt möjligt icke få
sammantraffa med fullvuxna brottslingar och få avsitta, om de dömdes
till frihetsstraff, sine straff i särskilda, enkom för dem avsedda fängelser
eller fängelseavdelningar. Vi behandlingen av de ifrågavarande målen
skulle det offentliga i alla avseenden inskränkas till det minsta möjliga
och samman trädena alltid ordnas på särskild tid. Vid behov bleve det
obligatoriskt att utse för den unga brottslingen särskilt rättegångsbiträde.
och vore domstolen skyldig att, om domen bleve villkorlig, förordna om
den unga personens s.tällande under skyddsuppsikt. I varje fall borde den
almänna åklagaren såvitt görligt införskaffa uppgifter jämväl om den
unga förbrytarens hemförhållanden, uppfostran, skolgång och tidigare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnungdom/1922-23/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free