- Project Runeberg -  Barn och Ungdom. Nordisk Social-Pedagogisk Tidskrift / Årgång 1922-1923 /
69

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1922 - Ståhlberg, Esther: Värnlösa barn i österbottniska bondhem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

och lade henne att sova i hörnsängens övre avdelning. Och hon har
stannat kvar här, hon ser efter den lilla, lär sig sysslorna och får växa
upp under gode människors tillsyn. — Dessutom har gården anmält sig
villig att mottaga en genom kriget värnlös.

På detta sätt gå Österbottens mödrar mellan bodan och stugan,
gnolande på en gammal psalm, medan de vänta på det värnlösa barn, som
skall komma till dem söderifrån och känne sig hemma hos dem i deras
trygga värld.

Åter sitter |ag i släden och glider framåt på den öppna slätten. Det
har börjat yra och snön har hopat sig i drivor mellan gärdsgårdarna, så
att slädmeden stiger än på den högra sidan och än på den vänstra och
körsvennen måste flytta sig av och an på kuskbocken för att balansera
släden, när drivan hotar att stjälpa den. Ej heller den resande har
tid att försjunka i Fallens värme eller i sina tankars otvungna gång,
ty man har föga lust att bli slungad ned i den djupa snön. Men efter två,
tre timmars färd vika vi åter in på en biväg, svänga in genom en
grindöppning och stanna framför en trappa.

Och åter gör jag nya bekantskaper. Värden och värdinnan ha just
kommit hem från kyrkan i sällskap med ungdomen. Alla äro ännu
iklädda sina veckrika söndagsdräkter med skörtena baktill. männen i
lång-skaftade s. k. pilkstövlar, kvinnorna kortskaftade med snören. Mörkblå
dukar på huvud och axlar, hängande flätor i nacken. Värdinnan och
sonhustrun sysla med kaffekokning och middagsmat, stillsamt och glatt. Då
och då ha de ärende in i kammarn, där männen sköta sitt
söndagssamtal, de fläta in ett och annat ord emellan de andras och fälla sitt omdöme
enkelt och säkert såsom den, som är van att vara sig själv.

— Jaså, ja — att frun vill se våra gossar. Gå Riikka, ut att ropa
på dem!

Och jag får veta att de varit här redan ett år, Kalle och Erkki, och att
man knappast mer kom ihåg, att de ej alltid hört gården till. Elva år
gammal den ena och tretton den andra, bröder, helt och hållet värnlösa.
Modern hade dött för länge sen, fadern hade vistats på arbetsförtjänst i
Ryssland och gossarna hade under tiden fått reda sig på tu man hand i
egen stuga. Sedan hade fadern under den allra sista tiden av det röda
upproret tvungits in i den röda armén, blivit tillfångatagen och
internerad i ett fångläger, slutligen frikänd och frigiven. Men han hade dött ett
par veckor efter frigivningen.

— Huru ha dessa barn så länge kunnat vara överlämnade åt sig
själva, utan att helt och hållet förv ldas?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:30:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barnungdom/1922-23/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free