Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1923 - Lilius, Albert: Om människans handlingsinstinkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
då andra tystna, huka sig ned, då andra göra så, att förfölja, attackera
och sönderslita; då man ser andra göra det och att gripa vad andra
gripa.
I de fall av härmning, vilka Thorndike betraktar som instinktiva,
gör sig en ovanligt stark imitationbetingande kraft gällande. Vi känna
effekten t. ex. av andra människors skrik och plötsliga tystnande, vi
veta. huru lätt det är att få till stånd en folkskockning, om man
betraktar en punkt på trottoaren på en storstadsgata, vi ha känt oss drivna av
en inre makt att ansluta oss till en springande folkhop. Vanan spela;
här ingen nämnvärd roll. Många av dessa härmningstendenser
förekomma hos djur, som leva i hjordar — det vet alla, som iakttagit en
fårskock — och ha säkert varit till mycket avsevärd nytta hos
människor på tidigare kulturstadier. 1 synnerhet i dylika fall är
härmningsten-densens instiktivitet mycket sannolik.
Som en ganska allmängiltig regel torde man kunna uppställa satsen,
att vi i synnerhet äro disponerade att efterhärma andra människors
instinktiva rörelser. Dock gäller denna regel ingalunda undantagslöst.
En man, som kämpar med en annan, flyr icke, om han ser
motståndaren gripas av fruktan och fly.
Flockinstinkten yttrar sig främst som en av föräldrainstinkt och
könsinstinkt oberoende tendens att uppsöka andra människor och att
hålla sig i deras närhet. Denna instinkt förekommer hos många djur, t.
ex. hos apor, dock jämförelsevis svagt utpräglad hos människoaporna.
Dess nytta är uppenbar.
Vår tendens att söka andra människors sällskap är ju grundad även
på erfarenhetsrön. Vi ha alla mer och mindre medvetet observerat, att
andra människor kunna vara oss till hjälp och värn, att de kunna ge
oss suggestiv stimulans och tillfälle till angenämt eller nyttigt
tankeutbyte. Men också då vi icke äro i behov av minsta handräckning av andra
människor och äro trötta på allt slags sällskapsliv, blir fullkomlig
ensamhet snart mycket pinsam även för den, som har stor förmåga att
sysselsätta sig själv. Men t. o. m. i detta fall kunde man ju hänvisa till
vanans oerhörda makt. Ett särskilt starkt tycke av instinktivt tvång får
emellertid behovet att söka andra mänskors närhet vid hotande fara,
även då man inser, att ingen hjälp slår att vinna av dem, (t. ex. vid
åskväder). Dock synes mig frågan om flocktendensens medföddhet
kunna definitivt avgöras blott genom iakttagande av barn. Vore icke
en instinktiv faktor med i spelet, borde den oreflekterade motviljan mot
ensamhet vara jämförelsevis svag under bardonien, då bottensatser av
erfarenheter och vanor ännu icke hunnit lagra sig. Emellertid tyckes
denna motvilja vara mycket karaktäristisk för små barn. Även i en be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
