Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1923 - Lilius, Albert: Om människans handlingsinstinkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
att skrika vid hotande fara. Tvivelaktigt är däremot, huruvida
simulation av död hör med till människans medfödda reaktioner.
Kampinstinkten är vida mera utpräglad hos män än hos kvinnar.
Den står i medfödd förbindelse med vrede.
Tävlingslusten beror ofta till mycket väsentlig del pà kampinstinkt,
som blivit ledd i nya fåror. Jämförelsevis litet modifierad yppar den sig
i de tävlingslekar, vilka Groos benämner direkta kroppsliga kamplekar:
brottning, boxning, fotboll o. d. Men även vid annan tävling, t. o. m.
vid hasardspel, är en modifierad kamplust en drivande faktor. Mr
Dougall påpekar, at okrigiska folk, såsom hinduerna och
papuamelanesi-erna vid Torressund, icke blott förakta fotboll och dylika kamplekar
utan överhuvud visa mycket ringa benägenhet för tävlan. — Emellertid
får ju den mindre och större tävlingslystnaden hos dessa folk icke utan
vidare betecknas som betingad blott av en svagare resp. starkare
kampinstinkt. Den positiva korrelation mellem tävlingslust och kamplust kan
bero även på faktorer, som stå i växelverkan med dem båda, såsom
njutning av kroppslig och andlig funktion, behov av andras bifall och
eget gillande, maktlystnad och härmning. I alla fall kan man beteckna
som mycket troligt, att modifierad kampinstinkt mer eller mindre
medverkar vid all rivalitet.
Der är en omtvistad fråga, huruvida härmningstendenserna äro av
instinktiv natur. A ena sidan är härmningen av rörelser så allmän och
framträder ofta med sådan styrka, att man icke kunnat slå sig till ro
med tanken, att den icke har ett instinktivt ursprung. Å ena sidan kan
framhållas, att människan ingalunda har tendens att imitera alla
rörelser hon ser. De fall av imitation, som förekomma, kunna anses bero på
utlösning av andra instinkter eller en förvarad förknippning mellan
vissa föreställningar och vissa rörelser. I många fall kan imitationen
bero på tävlingslust, — liksom tävlingslusten kan.stegras genom
imitation. Svårigheten att finna en plausibel lösning har delvis berott på att
man utgått från en oriktig frågeställning. Man har förbisett möjligheten,
att varken ett obetingat jakande eller obetinget nekande svar träffar det
riktiga. Frågan bör lyda. äro alls inga eller alla eller några bestämda
härmningstendenser av instinktiv natur? Mig veterligen är Mc Dougall
den förste, som beaktat den tredje möjligheten med full insikt om dess
betydelse.
Enligt Thorndike inskränka sig våra egentligen instinktiva
tendenser att imitera till några få fall, t. ex. att le, då andra le, skratta, då
andra skratta, skrika, då andra skrika, betrakta, vad andra betrakta,
lyssna, då andra lyssna, springa efter, då andra springa i en viss
riktning, att springa från medelpunkten, då andra skingra sig, att tystna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
