Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1923 - Lund, David: Lagstiftning i Sverige angående unga förbrytares behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Lagstiftning i Sverige
angående unga förbrytares behandling.
Av Doktor David Lund.
Frågan angående unga förbrytares behandling, varvid hår i första
hand avses ungdomar i åldern 15—18 år, har sedan långt tillbaka
tilldragit sig berättigad uppmärksamhet. Som frågan synts vara av speciell
art. har den till behandling icke upptagits varken av professor Thyrén i
hans förberedande utkast till strafflagens allmänna del liksom ej heller
av strafflagskommissionen. År 1918 tillkallade Kungl. Maj :t särskilda
sakkunniga för utredning dels huruvida straffmyndighetsåldern kunde
höjas från 15 till 16 år, dels huruvida och i vad mån varning eller
tillrättavisning skulle kunna komma till användning vid behandling av
minderåriga förbrytare, dels ock huruvida och under vilka förutsättningar
förordnande om intagande i s. k. allmän uppfostringsanstalt skulle kunna
allenast villkorligt meddelas. Till beaktande förelåg därjämte två
framställningar ar av fångvårdsstyrelsen från år 1912 och 1918 avseende
särskild behandling av unga förbrytare i åldern upp till 18—21 åt. De
sakkuniga utgjordes av överdirektören och chefen för kungl,
fångvårdsstyrelsen V. Almquist, häradshövdingen Boldo Edling, proFessom O.
Kinberg, riksdagsmannen K. Lindquist och författaren til denna artikel.
De här nämnda sakkuniga överlämnade till Kungl. Maj :t sitt „betänkande
med förslag till lag om tvångsuppfostran àt unga förbrytare m. m." redan
innan strafflagskommissionen överlämnat till Kungl. Maj :t sitt
betänkande.
De sakkuniga hava i sitt betänkande föreslagit åtgärder till
ungdomsbrottslighetens bekämpande av både positiv och negativ art.
Till först dock några ord om gällande Iagstifning i ämnet. I 5 kapitlet
S 2 av nu gällande strafflag stadgas, att begår den brott, som fyllt femton
men ej åderton år, då skall straffarbete på livstid från och med sex till
och med 10 år nedsättas, och må jämväl straffarbete på viss tid
nedsättas till hälften av den eljes stadgade minimitid, dock ej under två
månader. Och i S 3 finna vi, att har brott blivit begånget av någon, som fyllt
15 men ej 18 är och dömes han härför till böter eller fängelse i högst
1 år eller till straffarbete i högst 6 månader; må domstolen, där den
brottsliges sinnesbeskaffenhet och omgivning samt graden av hans
förståndsutveckling prövas sådant föranleda förordna, att han skall iställes
för att undergå det ådömda straffet, insättas i allmän uppfostringsanstalt.
Sådana anstalter hava vi för gossar vid Bona i Östergötland och tör
flickor vid Viebak i Jönköpings län. Under kristiden var det nödvändigt
att även använda statens alkoholistanstält å Venngarn som allmän upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
