- Project Runeberg -  Barn och Ungdom. Nordisk Social-Pedagogisk Tidskrift / Årgång 1922-1923 /
89

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1923 - Lund, David: Lagstiftning i Sverige angående unga förbrytares behandling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

För unga brottslingar i åldern 18—21 år gälla samma rättsregler
som för äldre förbrytare. För samtliga de unga, som dömas till straff
och sålunda ej till tvångsuppfostran, verkställes straffet i särskilda
ungdomsfängelser.

Så åter tillbaka till det framlagda betänkandet med förslag till lag
om tvångsuppfostran m. m. Se sakkunniga ha härvid icke framlagt
något förslag till ny lagstiftning rörande samtliga de frågor, som angå
ungdomsbrottslighetens bekämpande. De hava sålunda icke till prövning
upptagit en del reformprojekt utan föreslagit reformer, som nära ansluta
sig till nuvarande rättprinciper.

Beträffande straffmyndighetsåldern hava de sakkunninga icke funnit
skäl till någon förändring i nu gällande lagstiftning. Det kan visserligen
ikke förnekas, at den såväi psykiskt som fysiskt ingripande
omdaningsprocess, som vi kalla pubertetsutvecklingen, knappast kan anses vara
avslutad vid 15 år. Pubertetsutvecklingen fortgår nämligen i vårt land
ända fram mot det adertonde levnadsåret. Skulle man sätta
pubertetsutvecklingens slut som gräns för straflmyndighet. måste sålunda denna
sättas till det sjuttonde eller adertonde året. En så radikal reform bör
emellertid av allmänpreventiva skäl oçh med hänsyn till rådande
folk-åskàdning icke vara tillrådlig.

De erinringar, som skulla kunna göres mot straff myndighetsåldern,
skulle emellertid enligt de sakkunnigas mening måhända icke i och för
sig vara avgörande, om en sådan höjning vore oundgänglig för att ifrån
frihetsstraff undandraga sådana femtonåringar, för vilka en
behandling under straffets form och namn kunde vara till skada. Men hela
frågan förlorar väsentligt i vikt i samma mån som behandlingen av unga
lagöverträdare ordnas så. att uppfostringsåtgärder i vidtsträckt omfattning
träda istället tör straff. Den åldersgräns, som för straffinyndighet
fastställes kommer då att få sin huvudsakliga betydelse i processuellt
hänseende.

Beträffande bristerna i vårt åklagareväsen ha de sakkunniga icke
ansett sig böra föreslå något stadgande om befogenhet för allmänna
åklagaren att avstå Irån åtal mot unga förbrytare.

De sakkunniga framhålla, att den ledande grundsatsen för
ungdomsbrottslighetens bekämpande bör vara att ompassa åtgärderna mot de unga
brottslingarna efter deras individuella förhållanden, ehuru dock
general-preventiva synpunkter ej få lämnas ur rakningen och man har härvid att
skilja mellan två huvudgrupper av fall nämligen å ena sidan de, i vilka
någon mera ingripande behandling för den brottsliges rättande icke är
påkallad, och å andra sidan de i vilka ett kraftigt inskridande ur
nyssnämnda synpunkt är erforderligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnungdom/1922-23/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free