- Project Runeberg -  Barn och Ungdom. Nordisk Social-Pedagogisk Tidskrift / Årgång 1922-1923 /
90

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1923 - Lund, David: Lagstiftning i Sverige angående unga förbrytares behandling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90



Vidkommande den första huvudgruppens straff hava de sakkunniga
prövat möjligheterna av ren strafflöshet, varning, kroppsaga och böter
och härvid förkastat den rena strafflösheten av skäl, som vi här ej kunna
ingå på, kroppsagan har helt utdömts, böterna kvarstå som i nu gällande
lag. Beträffande varningen ha de sakkunninga av allmänpreventiva skäl
och med hänsyn till rådande folkåskådning icke velat för unga
brottslingars vidkommande föreslå någon rubbning av de för närvarande ifråga
om straffets storlek och i övrigt stadgade gränserna för den villkorliga
domens tillämpning.

Med avseende å den andra huvudgruppen hava de sakkunniga till
övervägande upptagit tre olika metoder, nämligen 1. anordnande av
särskilda uppfostringsåtgärder efter utståndet straff, 2. de vanliga
frihetsstraffens ersättande med ett frihetsstraff på relativt obestämd tid och 3.
straffets utbytande mot uppfostringsåtgärder. Vår straffrätt beträffande
förbrytare i åldern 15—18 år tillämpar emellertid i viss omfattning
straffets utbytande mot uppfostringsåtgärder. Man har härvid vunnit stadgad
tillämpning. De sakkunniga hava också i lagförslaget utbytt straffet mot
en ren preventionsåtgärd. nämligen för tvångsuppfostran och härvid
föreslagit en betydande utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutet.
nämligen för åldersgrupperna 15—21 år. Vidkommande
tvångsuppfostrings-institutets tekniska konstruktion skall liksom nu straff ådömas men
verkställigheten därav utbytes mot tvångsuppfostran på grund av domstolens
särskilda förordnande, och bortfaller straffskyldigheten villkorligt
härigenom.

Det strängaste straff, som enligt de sakkunningas förslag må utbytas
mot tvångsuppfostran, är två års straffarbete. De sakkunniga hava icke
kunnat ans; det vara i överensstämmelse med det allmänna
rättsmedvetandet att borttaga varje tidsbegränsning med mindre vistelsen i
uppfostringsanstalt utsträckes över mycket lång tid. Från allmän-preventiv
synpunkt torde ett borttagande av varje straffbegränsning även vara av
betänklig art.

Frågan angående förutsättningen för tvångsuppfostrans användning
med avseende å ur.ga förbrytare är självfallet en fråga av utomordentlig
betydelse. De sakkunniga erinra om att tvångsuppfostringsinstitutet icke
år avsett att inkräkta på den villkorliga domens tillämpningsområde, samt
att vederbörande domstolar i första hand böra pröva, huruvida
förutsättningar för villkorlig dom förefinnas.

Därest villkorlig dom icke finnes lämplig i det förevarande fallet,
skall domstolen pröva, huruvida en särskild uppfostrande behandling
må anses för den tilltalades rättande lämpligare än straffets undergåen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnungdom/1922-23/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free