Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
En mycket konstälskande och enlhusiastisk person,
med inflytande inom pressen, erhåller tidigt en morgon en
rosendoftande biljett från en af theaterns sångerskor, af
temligen underlägsen talang, men med ett förledande
utseende. Ilon anropar honom i brefvet alt taga den
förtalade oskulden, den misskända talangen i försvar. Man
hade påstått alt hon intrigerat mot Michaeli — och hela
publiken förföljde henne, hvilket allt vore mycket orättvist.
Men han, såsom på en gång deri .,ädlaste menniska och
största konstdomare" kunde säkert icke åse detta med
hjertlös likgiltighet. Hon anhöll derföre ödmjukt, alt han
måtte förunna henne ett besök, då hon skulle fullkomligt
rättfärdiga sig inför honom. Den enthusiasliska mannen
infinner sig hos sångerskan och öfverbevisas fullkomligt
genom hennes minauderier, handtryckningar, smägtande
blickar och leenden. Emellertid stå derunder några af
sångerskans intimaste vänner bakom en dörr, som blifvit ställd
på glänt, och roa sig grundligt åt deri lyckade
tillställningen. En af herrarne hade författat brefvet och uppgjort
hela planen till den lilla pikanta scenen.
Tvenne nya debuter hafva egt rum på Kongl.
Theatern, nemligen den af mig förut omnämnde hjeltetenoren
Lorrains, såsom Manrico i Trubaduren, och m:lle Bundsens,
såsom Azucena i samma opera. Hr Lorrain har ett
vä-sendtligt fel, han saknar nemligen röst. Han sjunger de
högre tonerna med sourdine i halsen, eller skriker ban,
och ingendera är behagligt. Dertill är hans dramatiska
apparition jemmerlig. Såsom hjeltetenor eller primo
asso-luto är han komplett oduglig; framtiden skall utvisa, om
ban kan begagnas i mindre lyriska partier. Till dessa röler
ha vi dock förut hrr Arnoldson och Dahlgren. — Det
berättas, alt baron v. Stedingk engagerat honom utan att
hafva hört honom på theater. En artistmäklare i Hamburg
skall härvid hafva gått baron v. Stedingk tillhanda och spelat
honom sprattet. Herr Lorrain sjelf finner sig emellertid
mycket nöjd med att i en hast hafva blifvit förflyttad från
Altonas Stadt-theater lill kongl, svenska scenens tilja, der
honorariet är ojemförligt högre.
M:IIe Dundsen, den andra debutanten, ådagalade
synnerligen vackra dramatiska egenskaper och gaf åt Azucena
en vida mera poetisk och imponerande karakter, än hennes
företräderska i detta parti, mille Lublin. Publiken, som
emellertid redan hade vant sig vid hennes furioso, förblef
temligen kall vid m:lle Bundsens plastiska och ädla
framställning af rölen. Dessutom ligger det emot m:ll Bundsen
att hennes röst ännu är ojemn.
På fru Michaelis afskedskonsert uppträdde en ung
violinspelare från Finland, vid namn Fabritius. Jag kan
glädja er och hans vänner med att hans prestationer
emottogos synnerligen gynsamt af den talrika publiken. Också
är ban icke en vanlig företeelse. Om än hans teknik ej är
af första rangen — ban är blott nitton år gammal — är
likväl hans spel i hög grad fängslande genom själfullhet och
fint behag. Med tiden och när hans helsa, som nu synes
vara vacklande, stadgat sig, skall han utan tvifvel äfven
vinna den styrka i tonen, som ännu fattas. Det är nu
inom en kort tid den andra finska violinspelaren, som
uppträdt i Stockholm och vunnit elt förtjent bifall. Enligt hvad
jag hört berättas, ämnar br Fabritius längre fram ge en
konsert, hvilken jag ej betviflar skall bli besökt.
Men nu till annat. Stockholms städs femtio äldste
hafva med några få ändringar i dag antagit det förslag,
som dertill utsedde komiterade afgifvit till
kommunalförvaltning för hufvudstaden. Såsom ni minns, förevar en reform
af hela kommunalväsendet på sista riksdagen. Saken är nu
hänskjuten till de särskilda kamrarne, att vidare utföras.
Det förslag, som på grund af allt detta i dag antagits af
Stockholms femtio äldste, är i hög grad liberall och
kommer att belt och hållet upphäfva den kastskillnad, som
hittills egt rum mellan borgerskapet och stadens öfriga
innevånare. Hvar och en som skattar 1 rdr, enligt andra
artikelns bevillning, eger rätt alt deltaga i valet till
stadsfullmäktige och sjelf till sådan fullmäktig väljas, så snart
han fyllt tjugufem år. Äfven de myndiga qvinnorna ega
valrätt. Dessa stadsfullmäktige, till antalet etthundrade,
utgöra kommunens styrelse och utse inom sig tio personer,
som tillika med fullmäktiges ordförande, utgöra ett
beredningsutskott, som derjemte eger alt öfvervaka v erkställigheten
af stadsfullmäktiges beslut. Dessutom skola fullmäktige
bland sig eller stadens öfriga valberättigade innevånare utse
följande tre förvaltnings-ärender: drätselnämnd,
sundhets-nämnd och fatligvårdsnämnd. Dessa nämnder svara hvar
och en inom sitt område för de göromål, som äro dem
anförtrodda. Stadsfullmäktige sjelfva granska dessa
nämnders räkenskaper och förvaltning och ega alt i de
specialförslag, med hvilka nämnderna skola årligen i Oktober
månad inkomma, göra de ändringar omständigheterna
föranleda, saml bestämma de belopp, som till fyllnad i
påräknade inkomster skola af de skattskyldige tillskjutas. För
öfrigt ega stadsfullmäktige att rådslå och besluta i alla för
kommunens medlemmar gemensamma angelägenheter. Deras
verksamhet inskränkes ej till ärender, som, lör
komrnunal-göromålens oafbrutna gång fordra handläggning, eller
oskiljaktigt äro med styrelsens handhafvande förenade, utan
omfattar derjemte allt, hvad lill samhällets framåtskridande
saml stadens nytta och förkofran i något afseende bidraga
kan. Vid stadsfullmäktiges sammanträden eger hvar och en
medlem rättighet alt framställa förslag i ämne, som lill
fullmäktiges handläggning hörer.
Man ser alt en ny sakernas ordning småningom
börjar göra sig gällande i det svenska samhället, och de sleg,
som dertill tagits under de sista åren äro icke obetydliga,
såsom reformen i bränvinsbränningen, stängselskyldigheten,
kommunalförvaltningen, tullväsendet, införandet af qvinnans
myndighet och en mängd reformer i hrottmålslagstiftningen,
penninge- och kreditväsendet m. in. Man ser att det går
framåt, och man kan i följd häraf hysa godt hopp för
framtiden. E.
Slottet Saiict-Angelo.
(Forts. fr. N:o 8.)
1 början af våren flyttades jag i mill nya fängelse, i
denna gamla graf, der nu tio år af mitt lif skulle
begrafvas; — och jag var ännu knappt tjugufem år! Vid inträdet bad
jag om tillåtelse all få skrifva till min familj, (ill mina vänner, lill
henne framförallt från hvilken jag på ett så grymt sätt var
skiljd. Custellano’n, slottets guvernör, gaf mig denna
tillåtelse, med vilkor atl min korrespondens underkastades
hans kontroll. Jag fogade mig i vilkoret och begynte nu
skrifva oändliga bref till bela verlden. Jag insattes väl först
i en fuktig och mörk cell, men snart gaf man mig ett
bättre rum. Min familjs vänner hade redan
rekommenderat mig hos guvernören och inrättningens förnämsta
embetsmän ’*). Min ungdom, det sorgliga i min belägenhet,
mildheten i mitt sätt att vara, förfelade för öfrigt icke alt
tillvinna mig allas sympati. Jag skyndar att säga det, min
fängslighet å slottet S:t Angelo hade intet gemensamt med
*) Befolkningen i slottet S:l Angelo lordc stiga till tvåtusen
personer; utom fångarne af alla slag residera guvernören. Hera
civila embetsmän ocli en talrik garnison i fästningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
