Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
74
Finlands skeppskalender för 1861 har utkommit, men
iir ännu ej här tillgänglig. Ur Wasabladet kan man
emellertid inhemta dess hufvudsakliga innchftll, som visar ganska
glädjande resultater af rederirörelsen. De finska fartygens
lästetal är nu högre än någonsin: 58,692, oberäknadt
ångfartygen. Fartygens antal är 471, hvaraf ungefär tre
fjerdedelar äro byggda efter kriget. Beräkningen af lästetalens
fördelning på de skilda städerna utvisar att främst i
läste-tal stå
Åbo med 6,451 1 äste r, fördelade på 35 fartyg,
Uleåborg » 6,319 »5 M 38 „
Brahestad w 6,259 » » » 37 „
Björneborg » 4,531 y> n 5) . „
Wasa n 4,443 n 55 » 28 „
Wiborg M 4,356 » 55 „ 60 „
Christinestad » 4,217 n 55 24 55 »5
Angående valen till utskottet i Borgå stift meddelar
Borgåbladet några kommentarier till sina förra uppgifter,
af innehåll att konsistorium i protokollet infört, att det
uppfattar utskottet såsom ett sammanträde, hvilket ej för
någon del kan anses som en folkrepresentation. Stiftets
biskop hade i anseende till sin sjuklighet på förhand
uppmanat presterskapet att ej rösta på honom.
Tapio redogör för senaste elektorsvalen i Kuopio läns
tingslag, hvarvid till elektorer utsetts: i Libelits och
Polvi-järvi bonden A. Rouhiainen, i Kaavi 01. Lanninen; i
Nil-siä J. Miettinen, i Kesälaks nämndemannen M. Pennanen, i
Kiides och Bräkylä bonden II. Konttinen, i Kihtelysvaara
nämndemannen A. Simonen, i llomants och Eno bonden
P. Heinohen samt i Tohmajärvi och Pelgjärvi S. Ikonen.
Evangeliska sällskapet i Åbo firade den 31 Oktober
sin årsdag och fattade dervid det beslut, alt vid denna
högtid framdeles skulle begagnas hvartannat år finska och
hvartannat år svenska språket.
Från hushållnings-sällskapets senaste samiqanträde
förmäles bland annat, alt ett landtbrukssällskap önskar
bilda sig i S:t Michel och anhållit att hushålln.-sällsk. måtte
för detsamma utverka nådigt tillstånd.
Om barns användande vid fabriker.
Ehuru ingalunda vänner af reglementerande åtgärder
måsü; vi dock denna gång tala för en »sådan: det gälleratt
laga mensklighetens sak i försvar mot vinningslystnaden.
Man har ofta sett framhållas de skuggsidor som
åtfölja fabriksindustrins jättelika framsteg, såsom framförallt
arbetareproletariatet. Men det har klarligen bevisats, i
skrift och af facta, alt dessa skuggor voro tomma fantomer,
att dessa farhågor voro ogrundade. En omständighet finnes
det dock, hvarigenom fabrikerna måste verka mycket ondt,
om ej lagstiftningen mellankommer, nemligen: användandet
af barn i fabriker.
Sedan ångkraftens införande och de stora framsteg
man uppnått i mekaniskt hänseende gjort behofvet af
kraftiga och skickliga arbetare mindre kännbart, började man
allt mer och mer använda barn i fabrikerna. I början
ansåg man sig derigenom ha uträttat mycket godt. Hvarföre
använda en fullväxt menniska till ett arbete, för hvars
verkställande ett barns krafter och intelligens äro tillräckliga?
Hvarföre icke lemna älven barnen tillfälle lill förtjenst? sade
main Men snart visade sig olägenheterna af ett sådant
förhållande. Egennyttiga fabrikanter började alt allt längre
tid använda de små barn som snåla föräldrar lemnade till
deras disposition. Ilela dagen inspärrade i trånga
fabrikslokaler, utan frisk luft och utan tillfälle lill rörelse, samt
tvungna att oupphörligen insupa skadliga ångor, hvilka på
en späd organism utöfva en så mycket starkare inverkan,
sågo dessa olyckliga varelser sin helsa i förtid förstörd,
och uppväxte till sjukliga fattighjon. Nedsänkta i den
råaste okunnighet, af sina klena kroppskrafter förhindrade all
omfatta något annat yrke, utan tvungna att framsläpa silt
lif i fabrikerna mot en eländig aflöning, hvilken hvarje
handelskris hotade alt beröfva dem, utgjorde dessa barn, då
de uppvuxit och deras antal förökats, snart en börda för
samhället, en klass uti hvilken nöd, okunnighet, brott och
elände af alla slag fortfarande tillväxte. Redan 1796
fästade tvenne läkare i England, Perceval och Aithin,
uppmärksamheten på detta förhållande. I anledning deraf
utfärdades kort derefter en lag som inskränkte rättigheten alt
begagna barns arbete i fabriker; men den sattes ej i
verkställighet. 1819 utfärdades en ny lag i samma syftning,
men med lika liten framgång som den föregående. Först
1833, efter en vidlyftig undersökning af en, af parlamentet
för detta ändamål nedsatt, komité, utgafs en lag som äfven
sattes i verket. Genom densamma stadgades: l:o att inga
barn under nio år fingo intagas i fabrikerna; 2:o att inlet
barn under 13 år fick arbeta mer än 48 timmar i veckan;
3:o att arbetare under 18 år icke finge arbeta mer än 69
timmar i veckan, icke heller arbeta under natten; 4:o alt
alla barn som arbetade^ 48 limmar i fabriken skulle vistas
två timmar i skolan. År 1844 utgafs en ny bill som
stadgade att de barn som voro under 13 år icke få arbeta mer
än 6 och en half timmar om dagen, men deremot få barn
antagas till arbete redan vid 8 års ålder.
I Frankrike utgafs 1841 en lag som äfven har samma
syftning som ofvannämnda engelska, att skydda barnen för
förtidigt och öfverdrifvit arbele. Inga barn under 8 år få
enligt densamma användas i fabriker; de som äro 8 till 12
år gamla få arbeta 8 timmar om dagen, de från 12 lill 16
år 12 timmar. Inga barn under 13 år få användas till
arbete nattetid.
I sådan syftning har lagstiftningen uttalat sig i dessa
båda länder, hvaraf det ena utmärker sig genom den högsta
ståndpunkt i industrielt hänseende. Få länder finnas, der
regeringen mindre ingriper i enskildas angelägenheter än i
England, och likväl har den lagstiftande maklen änselt sig
böra göra det i detta fall. Också är det en maktpåliggande
angelägenhet. Den fria individuela viljan som lemnar åt den
fullväxta arbetaren valet af sysselsättning, och som gör all
intervention mellan arbetsgifvare och arbetstagare öfverflödig
och skadlig, kan icke här åberopas, då det gäller individer
som ej hafva någon fri vilja. Frågan är af så mycket
större vigt, som det ej endast gäller dessa barns framtida
fysiska och moraliska välfärd; det gäller äfven att befria
samhället från att i en framtid nödgas underhålla dessa
barn, antingen som fattighjon eller i fängelserna; det gäller
alt förekomma tilltagandet af en klass derifrån brott och
laster erhålla sina villigaste rekryter. Allt detta rättfärdigar
fullkomligt lagstiftningens åtgärd att här ingripa i den
individuella friheten och sätta en gräns för spekulationen.
I Finland har lagen ännu intet stadgande som
förhindrar eller inskränker barns användande lill arbete.
Mången skall måhända tycka att sådant äfven är öfverflödigt,
så länge ingen olägenhet förspörjes af denna brist. Det är
dock i allmänhet lyckligare om man af andras erfarenhet
låter sig varnas att i tid afböja en olycka, än att då först,
när man sjelf fått röna densamma, söka botemedel deremot.
Många försök göras nu för alt tillskapa en mäktig
fabriksindustri (någon gång äfven på andra näringars bekostuad);
det vore kanske ej så ur vägen att fästa afseende på andra
länders erfarenhet, för all förebygga de olägenheter som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
