Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
hvilka kabeln inledes. Trådarne äro redan i kabeln omgifna med
tnnna kautschucks öfverdrag som skilja dem från hvarandra, Hvarje
enskild tråd är numrerad vid kabelns hvardera ända. I
förbindelselådan finnas åter en isolationsslid. Denna har att uppvisa små
numrerade rör af ebonit och hvarje tråd är ledd genom del rör,
som bär den motsvarande nummern. På detta sätt kan en
förbindelse på lättaste sätt i verlden åstadkommas mellan de skilda
ändpunkterna, utan att kabeln sjelf behöfver flyttas. Dessa trådar
uthyr bolaget åt enskilda personer mot det billiga priset af 4 pund
sterl. för en eng, mil om året, och sätter sålunda köpmän,
fabriksidkare och andra affärsmän i lillfälle att åstadkomma en direkt
telegrafisk förbindelse emellan sina skilda etablissementer. Hvarje
hyresman erhåller en egen tråd för sitt uteslutande bruk, och det
är följaktligen genom denna inrättning möjligt att utan någon
fremmande persons mellankomst från silt frukostbord eller sin salong
dirigera alla sina affärer efter behag. I hyran för tråden ingår
dock icke hyran för de ofvan omtalade apparaterna; dessa måste
hyras extra. Men för dem är ]egan så obetydlig all den alldeles
icke kommer i fråga. Hvarje sals sådana instrumenter kostar i
årlig hyra 6 p:d sterl.; följaktligen skulle en kommunikation mellan
tvenne hus kosta 12 p:d sterl. årligen för instrumenterna och, om
afståndet vore tre eng. mil, 12 p:d sterl. för tråden. Hvar och en
måste tillstå, att de fördelar som ett sådant syslem erbjuder belt
och hållet ställa kostnaderna i skuggan.
Redan hafv a polisstationerna i City blifvit förenade på detta
sätt, och af hvilken vigt denna inrättning skall blifva för Londons
eldsläckningskår behöfva vi icke framhålla. Likasom med ett slag
kunde vid utbrottet af en eldsvåda de skilda stationerna erhålla
kännedom derom samt allt efter behof få underrättelser om eldens
utbredande och aftagande.
Universal-privat-telegrafkompaniel inskränker sig för öfrigt icke
till London; också lill Englands öfriga förnämsta städer ärna de
utsträcka sitt syslem, och i Glasgow är man redan sysselsatt med
anläggandet af en telegraf för privat korrespondens.
Från flera håll har man uttalat sig emot telegraftrådarnes
ledande öfver husen, samt framställt detta såsom farligt, emedan
trådarne skulle draga blixten till sig. Detta är också onekligen
fallet. Men derföre är det så mycket vigtigare att fästa
uppmärksamheten derpå, att de ofvan omtalade jerntrådarne, som uppbära
kablarne, icke blott tjena till stöd för dem, utan tillika utgöra
åskledare och sålunda aflägsna alla de faror man befarat af trådarnes
ledande öfver husen. Det skall icke räcka länge, innan hvarje
privatperson, som står på höjden af sin tid, har icke blott sin
vatten-och sin gasledning, utan äfven en motsvarande mängd elektriska
trådar, förmedelst hvilka han, så ofta det faller honom in, kan
ögonblickligen konversera med vänner och anförvandter, kunder och
köpare på flera hundra mils afstånd. Den som lefver efter hundra
år skall få se det och ännu mer.
Natten.
När vinden slumrar tyst bland vårens lunder,
Jag älskar, natt! din frid, den milda, ljufva;
Du är mig kär ännu i molnens hufva,
Vid stjernors ljus, vid vreda åskans dunder.
Ljuft är alt skåda ljusa drömmars under,
Men skönt är ock att kämpa ined och kufva
Svartalferna, som djupt i hjertat rufva
Vid minnets suck i mörka midnattsstunder.
Gladt ler du Sol! Men uti dagens hvimmel
Är dock hvar stråle skuggomhöljd och bruten,
Och nöjets våg afspeglar ingen himmel.
Blott här i stilla ro ser själens öga,
Här mejslar sångens skaparhand helgjuten
Och klar hvar bild ifrån det fjerran höga.
Krönika,
Veckans mest framstående, ehuru redan något gamla nyhet
slår att läsa i denna nummers inhemskt politiska öfversigt. Hvad
dernäst flyter öfverst bland dagens frågor vet en hvar, som icke
lefver ett fullkomligt eremitlif. Den stora Snellman-Schaumanska
ofreden har vidgat sina dimensioner i stället för att, som man
hoppats, »sjunka i tidernas bölja» och är för närvarande en ymnigt
framqvällande källa till förklaringar och resonnemanger pro et
contra; likt en giftig pestböld har denna fråga stigit och stigit tills den
nu omsider nått sin kulmination — skall den ej spricka också?
Sistlidne måndag återknöts den sedan Doc. Dietrichsons lifliga
och fängslande föredrag afbrutna tråden af Litt. soiréer i
Helsingfors. Föredraget var historiskt. Efter en kort, inledande
framställning af Karl den tolftes tidehvarf och de stormar, hvilka i början
af sista seklet satle en stor del af Europa i svallning, öfvergick
föreläsaren, Mag. K. E. F. Ignalius, lill vår egen historia kort fore
och under denna sorgligt minnesvärda period, skildrade de
härjningar missväxt, hungersnöd och sjukdom anställde i Finland åren
1695—1693 och koncentrerade sedan sin afhandling kring den
episod af det stora nordiska kriget, som berör Kajaneborgs inlagande
och förstöring af en rysk hord, det så kallade sarka sota. Ehuru
icke smvckadt med den yppigt glänsande färgprakt, som utmärkte
den förenämnde talarens framställningssätt var ämnet för detta
föredrag dock egnadt atl väcka intresse genom den
fosterländskt-histo-riska grundval, hvarpå det var baseradt. Alt åhörarekretsen
emellertid var till antalet ringa, d. v. s. bestående af endast åttatio à
hundra personer, torde få tillskrifvas den omständigheten, att
tillkännagifvandet om denna soirée mera sent kom allmänheten
tillhanda. Behållningen var således icke stor, men några stenar lill
kunna ju dermed ändå fogas till vårt Babels torn, studenthuset.
Ingen studentsång slutade aftonen denna gång och dess frånvaro
tycktes icke heller väcka någon synbarare saknad: hvarföre, må Hrr
sångare sjelfva fundera på.
Det sist anförda hindrar emellertid icke, alt vi med nöje
lyssnat till ett rykte, som förkunnar att. den sedan sommaren
välbekanta tolfmanna qvartetten är betänkt på en koncert i nästa
vecka och för detta ändamål som bäst håller på att inöfva sig. Vi
äro öfvertygade om, att då få njuta af en mera vårdad och
symfonisk sång än den, som på senare lid beståtts. Någon kunde väl
måhända betrakta en offenlligare kritik i denna fråga såsom elt
otillbörligt inträngande inom enskilda förhållandens område, men
då berömmet är en så vanlig och privilegierad sak, bör också etl
ord i motsatt mening, dikteradt af sanning och intresse, icke få
upptagas som någon hädelse. Sången är dessutom en gåfva,
hvilken, rätt använd, icke blott pryder den enskilda utan äfven länder
bela korporationen till ära och dess goda ståndpunkt bör således
också ligga hvardera om hjertat.
Vid universitetet disputeras ganska ifrigt för närvarande,
ehuru endast en vetenskaplig disputation kommit af trycket. Dess
titel är: »Några ord om vissa inflammationer i högra
höftbensgropen. (Perityphlitis) 50 sidd. 8:0, utgifven af K. 0. Gadd, med.
Kandidat. Afhandlingen ventileras under inseende af Prof. F. v.
Willebrand den 4 nästkommande Dec.
Gaslysningen var en af dessa efemeriska företeelser, hvilka
endast en kort tid emottagas och uppbäras af den nyckfulla
folkgunsten. Nu har man annat att tänka på: «den lyste och försvann».
Men då man någon af dessa mörka och stormiga qvällar förirrat
sig ut och mödosamt trefvar framåt, finner man, att denna
ordvändning äfven kan ha sin djupare tillämpning och betydelse.
Mången lykta lemnar ingen ledning alls; likt en slumrande postkarl
sköter den sin tjenst och drömmer, fullkomligt glömsk och
omedveten af sin tillvaro. De andra åter, som icke sofva, äro emellertid
på god väg derhän och lysa endast med halfva ljus. Hvartill
tjenar det, att bolaget sätter sitt ljus under ena skäppo? — Af ljus
påminna vi oss äfven, att åtskilliga fönster i staden senaste
tisdag om aftonen tycktes betydligt mera upplysta än vanligt.
Uniformförändringsmanin, hvilken en tid rigtigt rasade såväl
i Byssland som Sverige, der den äfven i en af den afl. skalden W.
v. Brauns poemer på ett humoristiskt sätt blifvit gisslad, har såsom
en efterdyning yttrat sig äfven här, ehuru likväl på ett ganska
förnuftigt sätt. Hela den lägre, förut rödhalsade,
polistjenstemannaper-sonalen har nemligen till sin yttre skepnad undergått en
ändamålsenlig metamorfos och presenterar sig nu i en mera civiliserad drägt.
I onsdags gafs pä" Theatern Benvenuto Cellini för tredje
gången och för något mer än halft hus. När ridån uppdrogs, höjdes
af publiken hastigt och enhälligt ropet: »Wårl land!» och orchestern
spelade denna odödliga sång, hvari mängden enthusiastiskt instämde.
Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1861.
Imprimatur; L. Heimbürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
