Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Syskonen Stapleton på Merripit House
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag och såg efter honom, då jag på en gång hörde
ljudet av steg, vände mig om och fick se en kvinna
helt nära mig på stigen. Hon hade kommit från det
håll, där rökmolnet angivit Merripit House’ läge, men
en sänka i heden hade dolt henne, tills hon var tätt
inpå den punkt där jag stod.
Jag kunde icke betvivla, att hon var fröken
Stapleton, som jag hört talas om. Med sin ovanligt vackra
figur och eleganta dräkt var hon i sanning en sällsam
uppenbarelse här på den ödsliga hedens gångstig.
Hennes ögon voro riktade på brodern, då jag vände mig
om, och hon påskyndade sina steg mot mig. Jag hade
lyft på hatten och ämnade säga någonting till
förklaring, då hennes egna ord ledde mina tankar i en
annan kanal.
— Res härifrån! sade hon. Vänd genast tillbaka
till London!
Jag stod och stirrade på henne i stum förvåning
Hennes ögon flammade, och hon stampade otåligt i
marken.
— Varför skulle jag resa härifrån? frågade jag.
— Det kan jag inte förklara för er. Hon talade
lågt och ivrigt med en egendomlig brytning. Gör dock,
för Guds skull, som jag säger. Res härifrån och sätt
aldrig mer er fot på heden.
— Men jag är ju alldeles nyss hitkommen.
— Sluta då med era invändningar, utbrast hon.
Kan ni då inte begripa, att denna varning avser ert
bästa? Res tillbaka till London. Begiv er av redan
i kväll. Laga att ni kommer härifrån till vad pris
som helst. Men tyst, nu kommer min bror. Ej ett
ord om vad jag sagt. Skulle ni vilja ge mig den där
orkidéen, som växer där borta på kullen? Heden är
mycket rik på orkidéer, ehuru ni kommit hit något
sent för att se allt det vackra den har att bjuda på.
Stapleton hade uppgivit hoppet att fånga insekten
och kom tillbaka, andfådd och röd i synen.
— Nej, se Beryl! sade han, och det föreföll mig
som om tonen i hälsningsorden ej varit den hjärtligaste.
— Det var fasligt, vad du är varm, Jack.
— Ja, jag har sprungit efter en cyclopides. Den
är mycket rar och man finner den sällan så här sent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
