- Project Runeberg -  Nordmannaskämt. Efter medeltida källor /
26

(1895) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Underliga drömmar.



Två borgare foro pilgrimsfärd i sällskap med en bonde.
De hade matsäck tillsammans och skulle alltid dela jämt.

Omsider började maten att tryta, och till sist, då de en
afton togo in i ett härbärge, hade de icke kvar mera än så
mycket mjöl, som kunde förslå till en rätt liten brödkaka.

Borgarne aftalade då sinsemellan, huru de skulle narra
af sin kamrat hans del i kakan.

De knådade kakan och satte den i ugnen.

Sedan föreslogo de bonden, att de alla tre skulle lägga
sig att sofva och att den, som hade den underligaste
drömmen, skulle få äta upp kakan ensam.

Bonden gick in på detta.

Sedan kom han att misstänka, att de ville lura honom.
Därför steg han upp, när de andre sofvit en stund, och åt
upp hela kakan, fastän den ej var fullt gräddad.

Sedan lade han sig och somnade.

Litet senare vaknade den ene borgaren. Han låtsade sig
vara mycket uppskrämd och ropade på sin vän.

“Hvad står på?“ sade den andre borgaren.

“Ack, jag hade en sådan underlig dröm“, sade den förste;
“jag tyckte, att två änglar uppläto himmelrikets dörr och ledde
mig inför Herran Gud.“

Den andre svarade:

“Det var en märklig dröm. Men jag drömde, att två
änglar förde mig ned igenom jorden och hän till det
flammande helvetet.“

Bonden hörde deras samtal, men han låtsade, som han sof.

Då ropade borgarna på honom och bådo honom vakna.

Han for upp, liksom mycket uppskrämd, och sade:

“Hvilka ären I, som kallen på mig?“

De svarade:

“Vi äro dina kamrater.“

“Hafven I nu återkommit hit?“ frågade bonden vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free