Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Olof styrde drakskeppet intill bärget, där
mannen stod, och denne steg ut på skeppet. Han var storväxt
och ungdomlig. Anletet var vackert, och han bar rödt skägg.
Så snart han kommit om bord, började han brottas och
galnas med konungsmännen.
Då desse därvid sökte att pröfva styrka med honom, vardt
han dem fór hård att nappas med, men han var så uppsluppen,
att alla hade gamman af honom. Under leken smädade de
hvarandra med spefulla ord och skratt.
Mannen sade, att han fann dem vara ynkryggar och
uslingar allihop.
“Och ären I ovärdige“, förklarade han, “att följa en så
härlig konung eller hafva plats på ett så skönt skepp. Då
Röd den starke ägde denna drake, fanns styrka om bord —
till sin hjälp behöfde han knappt sitt eget manskap för den
krafts skull, som jag besatt! Han hade sina män blott att
skämta och språka med. Men I stån här inför mig såsom
stympare!“
De sporde honom, om han kunde förtälja dem några
tidender, nya eller gamla.
Han svarade, att mycket skulle de icke kunna fråga
honom om, som han ej visste.
De förde honom fram till konung Olof.
“Denne man är mäkta klok“, sade de.
“Förtälj oss då några forntida tilldragelser, ifall du det
kan“, yttrade konungen.
“Först vill jag förtälja“, sade han, “att detta land, längs
hvilket vi nu segla, fordomtimma var bebygdt af resar, men
dessa fingo sin död genom någon hastig händelse, så att
endast tvänne kvinnor lefde kvar. Sedan kommo män ifrån
Österland och bebyggde dessa näjder, men de stora kvinnorna
gjorde i sitt öfvermod folket mycket förfång och förtryckte
det, tills man tog sig det rådet före att anropa detta röda
skägg om hjälp, som I här sen. Då grep jag min hammare
och slog de bägge kvinnorna till döds, och har för den skull
detta folk allt sedan dess här bevarat den seden att bönfalla
mig, Tor gud, om bistånd, när det varit i trångmål, ända till
dess du nu, o konung, så förintat alla mine vänner, att det
vore hämd värdt!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
