Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De närmade sig, och landet, som sträckte sig fram
emot dem, syntes dem vara ett näs eller en stor ö.
Där fanns en god hamn, hvari de förtöjde skeppen;
och ofvanom den utbredde sig en stor skog.
Sedan de slagit upp sina tält på däck, befallte Odd,
att man skulle ro längs land och utspäja trakten.
Och snart kommo männen tillbaka med den upplysningen,
att man kommit till en ansenlig ö, som var obebyggd
men bjöd på mycken härlighet. I skogarne funnos
djur i mängd, och vid stranden varsnades hval, fågel och
en stor hop säl. Och det var fastland midt emot.
Odd bad sina män vara varsamma om sig.
»Hvar natt skola tolf man hålla vakt här på ön; med
fiske och jakt skola vi lifnära oss, och vi skola hålla oss
så karska vi kunna.»
Och detta gjorde de.
En dag, när de vandrade in i skogen ofvanför
hamnplatsen, fingo de se en reslig björn. Odd sköt på honom
och träffade honom; hvarpå han draps.
Sedan lät Odd uppstoppa huden, och djuret stöddes
med spjälar, så att det sträckte fram nosen och stod säkert
baktill. Därpå lät han ställa björnen på en klippa, som
vätte inåt fastlandet, så att den blickade ditåt.
En flat sten, hvarå eld kunde tändas, lades i dess
uppspärrade mun.
Så uppehöllo Odd och hans följeslagare sig där i någon
tid, och esomoftast sågo de gestalter röra sig däruppe på
fastlandet.
Många voro de ej, men så storvuxna voro de, att
man förstod, att det var resar.
Sent en afton såg man, att de samlats på ett näs å
andrå sidan sundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
