- Project Runeberg -  Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid /
122

(1898) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då konungen ändock ej vill gifva efter, fortfar kvinnan
att kväda den andra tredjedelen af bönen, och, tilllägger
sagoförfattaren, »skyr jag att nedskrifva den».

När konungen härefter känner sig manad att skona
sonen men ej dennes fosterbroder, förklarar kvinnan:

»Så skall jag taga ett bättre tag i dig.»

Och nu heter det, »begynner hon ett kväde, som
kallas Syrpas värser och hvari den starkaste galder ligger
och som man icke töres kväda, sedan solen gått ned.»

I sagan anföres emellertid den sista värsen, hvari
kvinnan uttalar den hotelsen, att nu »skola sex svenner
komma», och »dessa», tillägger hon, »skola bedja det värsta
öfver konungens hufvud, om han ej låter bägge hjältarne
Herröd och Bose gå strafflösa».

Hvad hon härmed syftar, visas af en lång rad runor,
som stå skrifna efter kvädets sista strof. Det är sex olika
runor, uppställda hvar för sig i kolonner, sex i hvarje.

Denna magiska runskara är det, som skall bringa
det att värka, som finnes uttaladt i galdersången Buslas
bön. Nu måste konungen gifva efter, och de unge hjältarne
blifva räddade.

En galdersång med runor synes alltså ha varit ansedd
såsom oemotståndlig.

Detta framgår äfven tydligt i berättelsen om den förut
omtalade isländske skoggångsmannen Grette Åsmundsson,
som gjorde bönderna i Skagafjorden så stort förfång.

För att oskadliggöra honom förmådde man en galderkunnig
kvinna att på en trästock rista runor, medan hon
öfver dem frammumlade en trollsång.

Sedan kastade hon stocken i hafvet, och den dref —
emot vinden — hän till den svåråtkomliga ö, der den
farlige skoggångsmannen tagit sin tillflykt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baunordmy/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free