Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kung Frode befallte, att mannen skulle gripas. Så
skedde, och han leddes fram till konungen, som sade:
»Du är en slug och slipad trollkarl, du — säg mig,
hvar kungasönerna äro att finna, ty du vet det.»
»Hell eder, herre», svarade Vifil; »släppen mig genast
ty äljes rifver vargen mina får.»
Och han ropade högt:
»Hopp och Ho, hjälpen fåren, ty jag kan icke rädda
dem!»
»Hvem ropar du på?» frågade konungen.
»Så heta mina hundar», sade han. »Och söken I, så
mycket I orken; icke tror jag, att I hos mig skolen hitta
några kungasöner; tvärtom förundrar det mig storligen,
att I menen, det jag gömmer folk här, eder till trots.»
»Nog är du en knipslug karl», fortsatte konungen;
»men hädanefter skola de ej kunna hålla sig i smyghålen
här, om de också hittills det gjort; och vore all rättvisa
skipad, om du toges ur lifvet.»
»Slikt står i eder makt, herre», sade Vifil; »och haden
I i så fall haft något värkligt ärende hit och ej endast
vändt meningslöst tillbaka.»
»Jag nännes icke att dräpa dig», återtog konungen,
»fast nog är det oklokt att icke göra det.»
Därpå drog han åter hem, och åldringen Vifil skaffade
sedan svennerna bort från ön, sedan han spått dem, att de
skulle blifva fräjdade män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
