Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sammanhang med ödestron stå drömmarne, hvilka
äro synnerligt karaktäristiska för den isländska ättsagans
komposition. De begagnas för att antyda ödets vilja och
därigenom förbereda läsaren på det kommande, ty de
drömmar, som berättas, gå i de mera utarbetade
sagorna alltid i uppfyllelse. I Gunnlögs saga får läsaren
sålunda strax i dess början veta hela handlingens gång
genom en dröm; i Laxdölernes saga begagnas äfven
drömmar som de förutsättningar, af hvilka dess senare
hälft hufvudsakligen är en utveckling, men de spela
måhända ingenstädes en större rol än i Gisle Surssons saga,
hvari hjälten har en ond och en god »draumkona», de där
täfla om att uppenbara sig för honom och spå honom
ondt och godt.
Vid sidan af drömmarne förekommer ett annat moment,
som äfven nytjas för att förbereda läsaren på det
kommande: rena förutsägelser eller blotta antydningar
om det kommande: bådadera ofta gifna af «framsynta»
personer. Ju noggrannare en saga visar sig utarbetad,
dess mera träda dessa förutsägelser och antydningar fram.
Det sätt, hvarpä ödestron i sagorna behandlas, invärkar
i högsta grad på deras ursprungliga pættir-bildning.
Sådana dessa þættir ännu kunna skönjas i sagorna, förete
de en utveckling: ifrån att stå som hvar för sig afslutade,
till hvarandra blott mekaniskt knutna berättelser (med en
eller flera personligheter till sitt gemensamma centrum)
förlora de såsom nödvändiga delar af en sago-organism
sin ursprungliga begränsning och skitta form alt efter
ödestrons mer eller mindre starka bruk vid kompositionen.
Spåren af dem kunna t. o. m. försvinna i sagor, i hvilka
ödestron på ett forceradt sätt framträder.
I allmänhet kännetecknas början af en þáttr
därigenom, att den eller de personer, som i den samma förr
eller senare få någon för handlingens gång väsentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
