Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Jag grannt dig ser, då efter ökentåg
du trött i poppelhvalfvets skugga drömmer,
och sagolikt det skimrar för din håg,
allt hvad du kämpat, hvad ditt öga såg —
att du ett stordåd gjort, du kanske glömmer
Du gläds, att mänskligheten får
se urtidslifvets funna spår:
fram ur den sand, du trådt, af glömda städer
en undersyn för dina blickar träder.
I poppelns löf är tyst och stilla lugnt,
buranen rör ej mer dess höga krona,
men för ditt öra än den dånar tungt,
du vet, att den slår ned allt starkt ocli ungt,
den svarta storm, som ingenting plär skona.
Du ler — du hittat dock till sist
dess gäckande, dess trolska list
att drifva framåt sandens lätta bölja,
tills sjöar vandra och tills skogar följa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
